Paris

Round my hometown, memories are fresh


Port Dauphine


Utsikt från mitt fönster


Huset jag bodde i, rue Spontini.


Ni vet hur vissa låtar eller artister får en att minnas en plats? Så är det med Regina Spektor och Adele. När jag lyssnar på vissa låtar påminner det mig om förra våren när jag bodde i 16:e och alltid lyssnade på dem. På väg hem från jobbet, på väg ut för att träffa Christophe, när jag sprang längs avenue Foch eller i Bois de Boulogne i kvällssolen.

Känslan av att verkligen BO och känna sig hemma i en annan stad än den man är uppväxt i är mysigt på något sätt. Som att man har lyxen att ha två ”Hemma är bäst”-ställen. När det är nytt och innan man börjar känna sig hemmastadd är det spännande, men sen blir det ens vardag. Jag kan sakna att bo där jag bodde. Trots ett litet rum på 9 kvadratmeter så trivdes jag verkligen i området. Det var mysigt, lugnt och fint. Dessutom låg det en ambassad runt hörnet så jag hade poliser tryggt i närheten 24/7. Haha!

Nu bor jag här igen men det känns inte likadant när jag inte har mitt egna. Min borg liksom. Jag får hitta en sådan i sommar.

0

0 kommentarer

Lämna ett svar till Elaine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.