Måndagsmotivation

Det känns väldigt oklart vilka som ska styra Sverige hädanefter. Vi får väl la se, som göteborgare säkert aldrig säger. Det är troligtvis samma sak som att alla svenskar säger ”pö om pö”, som kommer från franskans peu à peu. Vilket fransmän aldrig säger. Samma sak med comme si comme ça. Jag har i princip aldrig hört någon fransk person säga så. Det var lite ett sidospår men det är bra att lära sig någonting nytt varje dag. Så nu vet du det.

Den här dagen var sådär att jag ifrågasatte vart världen är på väg. I slutet av dagen kände jag mig så trött och omotiverad att jag i beslutade mig för att sätta på ett musik-quiz på YouTube i stället för att visa en informativ film om solsystemet. När jag satt och andades ut efter sista lektionen, stack min kollega in huvudet för att berätta att hon hade bakat tårtor. Jag tog helt skamlöst den största biten. Sedan på vägen hem hade de extrapris på fikon i mataffären, vilket plötsligt gjorde att i alla fall den närmaste framtiden (veckan) kändes lite mer hanterbar. Jag älskar fikon. Det är så synd bara att de större delen av året är dyra och inte alltid är så fina när man väl skär upp dem. Kan man frysa in mogna fikon i klyftor? Eller blir de smaklösa av det?

Jag åt en tidig middag idag och nu sitter jag i sängen under täcket. Två fikon har passerat min magsäck och jag är redo att ganska snart lägga mig. Jag vill sova minst nio timmar och vakna upp som en ny, mer harmonisk människa. En sådan som visslar på morgonen och hinner äta frukost sittandes vid köksbordet. En sådan som inte måste springa upp för trapporna igen efter att ha gått utanför porten för att hon glömt mobilen på sängen. En sådan som inte sitter och sminkar sig på bussen medan varje gupp placerar ut mascara-fläckar under ögat. Ja precis, en sådan jag försökt bli i 33 år och 10 månader.