The silver lining
Vissa dagar är bättre än andra, och andra dagar är sämre än sämst. Ibland undrar jag hur det är möjligt att ena dagen känna sig oövervinnerlig för att nästa dag ifrågasätta hela sin plats på jordklotet. Om den här onsdagen hade varit en låt så skulle den troligtvis vara denna gamla dängan från 2005:
Kan jag ens någonting alls? funderade jag på ett par gånger idag när skrivkrampen, självförtroendet och brist på kreativitet satte käppar i hjulet. Att jag haft en infektion i kroppen sedan början på månaden (med utdragen ”ladies issues” två av de veckorna) och just nu känner mig ungefär lika inspirerad som de icke-existerande vitsipporna, kanske har med saken att göra. Igår var jag och tränade och tänkte att ”nu jäklar ska jag komma igång med det där igen och boosta mitt immunförvar”. Tror ni inte att jag vaknade med en halsinfektion i morse? Alltså. Orkar inte denna vintern och alla dess virus mer.
Två gånger bröt jag ihop idag för att jag blev så frustrerad på att inget gick som jag ville. ”Det känns så jobbigt just nu-u-uuu”, utbröt jag mellan snyftningarna när M försökte trösta mig, samtidigt som han också försökte pusha mig till att byta ut offerkoftan mot boxingshandskarna. ”Nu får du faktiskt ta dig samman, älskling”, sa han säkert inte men det var vad jag hörde.
Ibland behöver man nog en sådan dag. Gråta lite, eller mycket, och sedan ta sig vidare. Köpa sin favoritkaka på vägen hem från apoteket och äta gårdagens rester för tredje måltiden i rad. Jag skulle ha åkt upp till stugan idag egentligen men det var ingen bra idé nu när jag blivit sjuk. M är redan där uppe men kommer hem i helgen. Jag hoppas bli frisk till på lördag för då är vi bjudna på fest.
Jag försöker även tänka på positiva saker som händer i livet och omgivningen. Som att klockan var strax innan fyra på eftermiddagen när jag tog bilden ovan, och solen stod en bra bit ovanför hustaken. Vi går åt rätt håll och snart blir det plusgrader, isen smälter och vårens första snödroppar tränger sig upp ur marken. Snart kan vi sitta längs en husvägg med kaffet i handen och låta ansiktet värmas av solskenet. Snart blommar SYRENERNA – mina favoritblommor. Okej, det dröjer kanske lite längre till dess men när jag tänker på att det så småningom kommer bli vår blir jag lite gladare.
En annan bra sak är att jag fått tillbaka läslusten så jag försöker att läsa varje kväll innan jag somnar. Det är betydligt bättre än att somna till meningslösa videor på instagram. Nu ska jag ringa sambon och säga god natt innan jag kryper till kojs.
