C'est la vie

Ljuset i mörkret

 

Helgen hade sina höjdpunkter, men även sina lägre punkter. Både idag och igår var en dag då det där trycket för bröstet tog över hela mig, men jag försöker tänka positivt. Försöker att inte låta det ta över min vardag. Att få ett meddelande där det står “Jag tänker på dig”, eller att en kollega frågar “är du okej?”, hjälper öven det otroligt mycket när livet inte är på topp. 

 

Ljuspunkterna i helgen var en rolig julfest med jobbet på fredagen och middag på lördagskvällen med två nya tjejkompisar som jag lärt känna via en fransk-svensk grupp. Den ena en energirik sjuksköterska från Mjölby och den andra en parisare som gjort ungefär samma resa som jag gjorde under mina år i Paris (med paus för studier i 1,5 år), fast tvärtom. Jag bjöds på god lasagne och petits choux som Lucie hade bakat och som serverades med glass. 

 

Igår tog jag en liten runda på stan och kom hem med lite fint julpynt. Bland annat den röda duken och ljusstaken i marmor som syns i tredje bilden. Jag knöt på röda sidenband för jag inbillar mig att det måste vara något rött eller guldigt på allt för att det ska kännas juligt, haha.

 

Min kompis Sara, som jag lärde känna i Paris och som visat sig vara en vän jag aldrig kommer vilja släppa taget om, gav mig rådet idag att 1. träna 2. skratta med vänner. Sagt och gjort. Jag lät mig övertalas att följa med på Core-passet med Stina och skrattade åt när hon och en kille som hon blivit bundis med på gymmet battlade om vem som kunde stå på händer längst tid (hon vann, hehe). Jag älskar den människan, hon ger mig så mycket positiv energi bara genom att vara sig själv. Helt plötsligt kändes allt lite ljusare. Sedan kom jag hem, tog tag i det jag skjutit på i flera dagar – att byta lakan, värmde resterna av grönsakerna jag lagade igår och stekte upp en omelett, tittade lite på Orange is the new black och nu är jag redo att gå och lägga mig. 

 

Bonne nuit mina vänner. Tack till er också för att ni delar med er till mig med så kloka, roliga, lärorika och snälla kommentarer. För att ni muntrar upp mig eller berömmer mig för mina bilder eller mina texter. För att ni peppar mig när jag är nere och är glada för min skull när livet är bra. Jag uppskattar det verkligen. 

 

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *