Livets kontraster

Jag har spenderat hela eftermiddagen idag med att rensa, städa och packa ner saker i lådor. Efter mycket fundering så har jag insett att jag nog skulle vara mycket mindre obeslutsam, stressad och oroad om jag inte hade så mycket prylar. Minimalism verkar vara nyckeln till ett mer harmoniskt liv. Downsize, som de säger i Amerikat. Så en hel del ska upp i vindsförrådet tills vidare och så har jag slängt massor med grejer. Ni vet sådant som hamnar i den där ”allt skit som finns i lägenheten”-lådan? Den har jag tömt på allt från tamponger och mitt Carte Vitale (det franska sjukvårdskortet som jag letat efter i typ ett år) till sy-kit och mynt i fyra olika valutor. Det är nästan så att jag blir stolt över mig själv.

Vid fyra kände jag att det fick vara nog med hemmafixande så jag cyklade bort till gymmet och körde ett intensivt träningspass. Det var nog precis vad jag behövde för att lindra PMS och ”dagen-efter-alkoholintag-ångest” (och då drack jag inte särskilt mycket igår), samt för att skjuta bort det där orosmolnet som hänger över mig. Trots att jag har någonting underbart att se fram emot så finns det en stor sak som inte ordnat upp sig. Det gör mig stressad, och just nu önskar jag att jag hade någon att hänga med ikväll för att få tänka på annat. Så även om jag spenderade hela dagen igår med härliga människor och kände så mycket kärlek till och från dem, så blev jag lite sällskapssjuk när jag låste upp dörren och kom in i en tom lägenhet. Som dessutom ser ut som f-a-n.

Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv för helt ärligt är det inte så farligt. Kontraster är bra i livet. I morgon kommer dessutom syrran och Henry på brunch och så har jag en massa att vara tacksam för. Allt det andra får lösa sig. Först ska jag slänga ihop lite middag och sen är det ”Så mycket bättre” på TV ikväll. Bästa programmet på hela året!