C'est la vie

Kvinnan på biblioteket

DSC_4453

De senaste dagarna har jag varit lika låg som Glocalnet. Allt gick i gråskala. I flera dagar kände jag som att ingenting i livet var roligt och att jag inte hade något att se fram emot. Sedan började jag tänka om. Jag lyssnade på Céline Dions greatest hits (JA, hon är fortfarande en legend), dansade runt hemma och sjöng alldeles för höga toner så att grannarna troligtvis höll för öronen för att inte få bestående hörselskador. Fast vad bryr jag mig? Ingen klagar ju någonsin ändå på sina grannar i Sverige. Det gäller att hitta fördelar med att flytta hem efter en längre utlandsvistelse.

Ironiskt nog så börjar jag nu se ljuset när vi står inför flera dagar med grått och regnigt väder. Som min granne sa när vi stod ute på gården och diskuterade allt det där pessimistiska i livet, ”på onsdag nästa vecka ska det bli sol!”. 

Enfin bref, sidospår. Jag sa barskt till mig själv, likt Miley Cyrus tydligen gjorde till Jennifer Lawrence, ”GET IT TOGETHER” och tog av mig offerkoftan. Ringde Stina som bidrog med sin sedvanliga positiva energi, bjöd sedan in min kompis Sandra på fredagsmiddag, preliminärbokade en skojig fritidsaktivitet till i höst, insåg att jag har flera roliga saker inbokade den närmsta veckan och påminde mig själv om att jag faktiskt inte förtjänar att vara deprimerad. Plus att jag är ganska tacksam över att bara ha mig själv att ta hand om. Hur ni mammor klarar av att ratta ungar, hem, partner, jobb OCH sköta er hygien är för mig helt otroligt. Jag orkar knappt tvätta håret var tredje dag eller diska upp efter min frukost. Så all cred till er.

Nu dör snart min dator så jag ska packa ihop allt jag spridit ut här vid min plats på biblioteket och cykla hem. Jag har såklart inte gjort någon direkt nytta. Känner mig lite som Kvinnan på tåget, fast Kvinnan på Biblioteket. Som åker hit för att ge sken av att göra någonting vettigt av sitt liv, bara det att jag bara sitter här och dricker kaffe ur min termos (som jag spillt på mina jobbannons-papper), klottrar ner lite listor som jag aldrig bockar av och sen cyklar hem och kikar in i folks fönster som bor på entréplan. Tur att jag har så dålig syn. Plus att jag inte är smygalkis. No need to worry my friends.

0 kommentarer

  • Dryden - Traveler's Edition

    Ursäkta men… Haha! Härligt inlägg! För övrigt på väg hem från Norge. Regnar. Och har ingen aning om när solen visar sig nästa gång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.