C'est la vie

Just one of those days

 

Jag längtar till när syster kommer, då ska det bli fint väder och vi ska strosa runt i Montmartre.
 
 
Igår kväll satt jag barnvakt åt den gamla familjen jag jobbade för 2009 till 2010. De är så himla fina människor som jag förhoppningsvis alltid kommer ha kontakt med och deras två pojkar är så söta. Lilla F är glad mest hela tiden och S har blivit så stor. Lika busig som innan men en snäll och fin kille. Det är uppfriskande med snälla barn som faktiskt hjälper till och gör som man säger när man annars stöter på en hel del bortskämda ungar i den här stan.
 
Idag är en sådan dag då jag helst hade velat ligga kvar i sängen. Det är grått och kallt ute och jag ser inte alls fram emot att jobba i eftermiddag, om jag ska vara ärlig. Gårdagen gav mig inte direkt mersmak om man säger så. Förhoppningsvis går det bättre idag. 
 
 
0

0 kommentarer

Lämna ett svar till Elin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.