C'est la vie,  Psykisk ohälsa

I’m going through changes

Hej hopp! Vi befinner oss uppe i Kalmar och ska stanna här resten av veckan. Strax innan klockan 18 rullade tåget in på centralstationen och vi blev upplockade av Erika, som Mattias mamma heter, sedan hämtade vi mostern och så bjöds det på köttgryta därhemma. Väldigt trevlig kväll. Vi bor hos hans mamma nu men kommer kanske sova ett par nätter hos någon av hans systrar. Idag är nästan hela hans familj på High Chaparall. Det var meningen att vi skulle följa med men biljetterna hann ta slut så vi kör en dag här i Kalmar på tu man hand i stället. Vi ska även äta lunch med Mattias syster Rut på hennes lunchrast, och efter det kanske en guidad tur på Kalmar slott eller bara strosa runt.

Det är lite växlande väder idag med stora vita moln som emellanåt skymmer solstrålarna, och omkring 20 grader. Perfekt väder för att promenera på stan. Jag skulle gärna vilja besöka några av stans småbutiker för det är ju faktiskt bland det mysigaste man kan göra i mindre städer. Jag älskar att vara i Kalmar och ser verkligen fram emot den här veckan.

Nu sitter jag på balkongen och skriver. Har förresten köpt en ny kalender och tänker som vanligt att det här är början på mitt nya organiserade liv. Disciplinen är inte alltid närvarande men jag gör ett försök, igen. Försöker även skriva dagbok för att både logga mitt mående och få ner tankar på papper snarare än låta dem snurrar runt i huvudet. Det hjälper mig att sova bättre och inte grubbla så mycket märker jag. Har dessutom börjat läsa varje dag. Avslutade nyss en riktigt bra bok (ska skriva ett inlägg om den tänkte jag!) och ska börja på en deckare jag hittade på ICA Maxi för 69 spänn. Borde väl egentligen köpa fler inbundna böcker till fullpris men gillar pocket för att de får plats i alla väskor.

Jag köper förresten aldrig böcker utan att först skumma genom ett par recensioner samt vad den fått för betyg på de flesta boksidor. Hatar att spendera pengar i onödan och läser sällan ut en bok jag inte tycker håller en tillräckligt bra nivå när det kommer till skrivspråk och handling. Jag kan störa mig oerhört på slarvigt korrade böcker eller dålig skrivkvalitet. Då ger jag upp ganska snabbt. Sen är betygen såklart inte alltid en indikation på en bra historia för det handlar även om preferenser och smak. Jag läser mest deckare, böcker med finurlig humor, biografier eller annorlunda livsöden från olika platser i världen. Vi får se hur Blåmärken av Lina Arvidsson är men den verkar spännande.

De senaste veckorna har varit lite upp och ner när det kommer till mitt mående. Jag började trappa ner på antidepp-medicinen (Sertralin) i slutet på maj och har sedan dess gått ner från 100 mg till 25 mg, med cirka en månad mellan, men det blev inte bra alls. Några dagar in på dosen 25 mg mådde jag inte alls bra. Jag fick sådan hemsk ångest och bara grät hela tiden. Det var påfrestande både för mig och M, som i den mån han kunde försökte stötta men det är kanske inte så lätt att hantera när jag knappt själv vet vad som händer. Det var bra i några dagar och vi hade en underbar staycation torsdag till fredag men när vi kom hem på eftermiddagen kom ångesten som en käftsmäll. ALLT kändes jobbigt. Jag hade ångest för att ta beslut, för att jag inte hade lust att göra något medan M behövde egentid och allt det fick självkänslan och tron på mig själv att svikta, och det ledde i sin tur till konflikter. Men han stod stadigt och fick mig att förstå att jag hamnade helt utanför karaktär. Till slut kände jag knappt igen mig själv. Efter råd från min kompis Anneli (som är allmänläkare) bestämde jag för att gå tillbaka till 50 mg tills vidare, och stanna på den dosen i ett par månader för att göra en ny bedömning när jag verkligen mått bra en längre period. Pratade även med min läkare som sa att jag ska boka in en tid om två månader för att utvärdera framtiden. Viktigaste är att jag mår bra, inte att bli fri från medicinen till varje pris.

Nu har jag varit stabil de senaste fyra dagarna, har inte känt av någon ångest och känner mig mycket gladare. Vilket även märks tydligt på min och M’s relation. Humörsvängningarna kan även ha varit en kombination av medicinutfasning och PMS för jag fick mensen igår. Nu är jag i stället trött och vaknade med en lätt huvudvärk, men det tar jag hundra gånger hellre än ångestpåslaget jag led av i helgen.

Vi ska bege oss snart så måste snabbt in i duschen. Vi hörs snart igen!

Kram på er <3

5

3 kommentarer

  • Johanna

    Stor kram! Så skönt att ni har en bra relation att luta mot. Om det är till någon tröst så känner jag igen det där med självkänslan kopplat till relationen. Jobbar med det själv också.

    • Christine

      Det är skönt att ha den tryggheten ihop faktiskt 🙂
      Ja jag vet ju att det finns många som går genom samma sak till och från, inte minst i min vänskapskrets. Får jag fråga hur det utspelar sig hos dig och vad som gör dig osäker?

  • Johanna

    Svårt att sätta ord på det för det är stort och grenar sig på flera sätt. Men osäkerhet i form av att jag min självkänsla och/eller trygghet ibland är kopplad till min partners beteende. Eller min förväntan på hur jag vill eller behöver att han ska vara. Han själv stackarn gör så gott han kan 🙂 och det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna ;-). Det jag egentligen önskar och försöker jobba med är mig själv och att ta saker mer ”cool”, låta saker passera, inte överanslysera allt, inte vara så känslig eller känsostyrd… Hitta mer trygghet i mig själv helt enkelt!

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.