En rysare

Så vad tyckte ni om matchen igår då? En riktig rysare om ni frågar mig. Om det inte vore för att jag inte är en nagelbitare, så hade jag nog hackat bort halva långfingernageln. Mina nerver var på helspänn och då är jag ändå inget fotbollsfan. Alla andra dagar och år sitter jag aldrig och tittar på matcher. På VM däremot, då måste jag låtsas vara ett fotbollsfan. Trots att jag tydligen inte kan reglerna. Det var i alla fall en spännande match och Robin Olsen var matchens hjälte för tyskarna var på hugget. Sedan den där snopna avslutningen. Ni vi trodde att vi var out of the woods. Sen bara. Jahapp. Nu måste de vinna över Mexiko – så är det bara.

Jag hade en ambition om att gå upp tidigt idag men det blev tyvärr inte så. Nu har halva dagen gått och jag har inte uträttat särskilt mycket. Jag tror att gårdagens långpromenad, lägenhetsstädning och utmattande matchhäng bland tusentals Malmöbor i Folkets Park tog ut sin rätt. Jag får liksom den där sociala bakfyllan och kände igår kväll när jag stod där och försökte se skärmen mellan två långa män att jag skulle få betala för det idag. Det var lite för mycket på en och samma dag. Jag lär mig fortfarande om sviterna efter utbrändheten. Jag vill gärna tro att jag har oändligt med energi, men tyvärr är så inte fallet. Idag vill jag träna, sola/bada och städa lägenheten men jag vet inte riktigt vad jag kommer orka med. Jag har börjat gå hos en ny psykolog och hon försöker lära mig att göra en sak per dag. Det går sådär, vilket gårdagen var bevis för. Jag ska i alla fall börja med en kopp kaffe så kanske jag får hjälp med att tänka ut en bra plan.