Paris,  Travels

En lördag i Paris

Vad sägs om att kika tillbaka på hur min lördag såg ut för tre veckor sedan? Då var jag som sagt i Paris, vilket jag nog kan anta att de flesta av ni som läser vet utan att det låter förmätet? Jag har medvetet väntat lite med att skriva om dagarna i Paris och dela med mig av mina upplevelser där. Det blir så opersonligt att bara slänga upp lite bilder och publicera en text som skrivits lite sådär i farten. Den delen av mitt hjärta förtjänar mer än så.

Jag hade verkligen underbara dagar där och mycket av det var tack vare att jag fick en chans att umgås så mycket med Erin. Det är fantastiskt hur vänskaper kan sträcka sig över kontinenter och år utan att de försvinner.

Lördagen började med frukost på sedvanligt franskt vis. Om du undrar ifall fransmän verkligen äter baguette och croissants till frukost så är svaret ja. På vardagar hinner de oftast inte gå till bageriet innan jobbet men köper kanske en viennoiserie – det vill säga en croissant, pain au chocolat, pain aux raisins eller liknande – på vägen och sedan tar de en kaffe på jobbet. Eller stannar förbi ett brasserie och beställer en expresso (på franska uttalar de med x) i baren. Även kallat ”au comptoir” (vid baren), vilket oftast är någon euro billigare än om du sätter dig vid ett bord och blir serverad. Det kan vara bra att veta om du bara vill ha en snabb kaffe. Dessutom tycker jag personligen att det ibland är ganska trevligt att sitta i baren för då kan man snicksnacka med bartendern eller stammisen som sitter bredvid. Fransmän är så mycket bättre på det där med att socialisera med främlingar än svenskar.

På helgen tas marmeladen fram och det dukas upp med kaffe, juice och möjligtvis ägg. Så började min lördag när Chloé kom hem med en välgräddad tradition samt två croissants och en pain au chocolat till mig. Jag föredrar faktiskt det framför croissanter. Sedan satte jag på mig min nya hatt på huvudet och begav mig ut för att möta upp med Erin. Det var så skönt väder. Lagom varmt för att bara ha en mellanvarm ullkappa.

Vi sågs vid Opéra Garnier och ljuset låg så fint på ena delen av byggnaden. Till höger ser du hur operan sticker upp och om du räknar våningarna på husen omkring så kan du tänka dig hur hög den byggnaden är. Den har stått där sedan 1875 och tog 14 år att bygga.

Först gick vi en runda inne på Printemps som är ett stort varuhus alldeles intill det lika kända varuhuset Galeries LaFayette och kan jämföras med Harrods i London. Det finns prylar i alla prisklasser där.
Den är skon från Jimmy Choo kostar bara 4700… euro. Alltså nästan 50 000 spänn. Lika dyr som den är ful med andra ord.

En av de finaste utkiksplatserna i Paris är helt klart från takterassen på varuhuset Printemps, vilken ligger uppe på den byggnaden som har skönhetsavdelning på bottenplan. Jag och Erin irrade runt ett tag för att hitta hissen men kom till slut upp till nionde våningen där vi kunde njuta av utsikten i trängseln med en massa turister.

Belöningen? Se nedan:

Ett ännu vackrare objekt i förgrunden. Erin <3


När vi kände oss tillräckligt nöjda med turistaktiviteter, gjorde vi en snabb repa på Uniqlo och Galeries LaFayette Gourmet, sedan tog vi metron ner till Sentier och ett lite mer autentiskt område. Jag tryckte i mig en förvånansvärt god quiche från ett bageri på rue Montorgeuil och sedan satte vi oss på Lezard Café för en välförtjänt kaffepaus.

Mellan klockan 15 och 19 är det många ställen som tar en paus i matserveringen, vilket satte käppar i hjulet för mina planer att beställa in en god dessert till mitt kaffe. Som tur var hade jag köpt med mig macarons från mitt favoritställe; Jean-Paul Hévin. Herregud vilket bloggigt inlägg detta blir. Ni får ursäkta, det är inte med mening.

Eftermiddagsfikan följdes upp av en promenerad bort till Marais för lite shopping i butikerna där, men jag glömde fotografera hela den stunden. När eftermiddagen hade övergått till tidig kväll, kramades vi hejdå och gick åt olika håll.

Jag gick förbi massor med ställen där folk hade börjat med sina lördags-apéros och tänkte för mig själv hur lustigt det är att jag hade samma typ av liv i Paris för sju år sedan. Ibland saknar jag det.
Sedan tog jag metron ner till Biblioteque François Mitterand för att äta middag med Sophie och Chloé. Planen var från början att gå till Là Felicita men kön ringlade lång och väntetiden för att komma in beräknades till 1,5 timme. Så vi hamnade på ett litet lokalt hak som visade sig vara en riktig pärla. Billigt, god mat och härlig stämning. Plus att ett glas vin kostade 3,50 euro. Ännu en sak jag saknar med Paris.

Så var den lördagen slut i en av världens bästa städer.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *