En födelsedag med maktmissbruk och övervåld

Chockad, arg och rödgråten.

Igår var min födelsedag. Jag fyllde 33 år. Helst hade jag velat att det här inlägget bara skulle handla om att min mamma överraskade mig med sång och paket på förmiddagen, alla fina meddelanden jag fick av mina nära, bamsekramen från min brorson när de kom förbi och sa grattis eller de fina örhängena Julia gav mig i present. I stället kommer jag skriva om hur dagen slutade med en fruktansvärt förnedrande händelse och några ordningsvakters hemska beteende utanför en av Malmös pubar. Hur jag satt på en bänk på Kalendegatan och grät för att en man som var 185 lång och vägde dubbelt så mycket som jag med våld drog iväg mig.

Jag ska ta det från början. För det började bra. Efter en smått vemodig dag kände jag mig glad över att få avsluta min födelsedag tillsammans med god vän och pizza på 400 grader. Efter maten gick vi vidare till MJ’s. Allt var frid och fröjd. Vi stannade där en timme och drack varsin drink, men beslöt oss för att gå till en annan bar innan vi drog hem. Vi ställde oss i den långa kön utanför Paddy’s med vin- och ginbaren som mål. Glada och förväntansfulla. Framför oss står en ensam man. Han står tyst och stilla. Väntar på att bli insläppt. Tjejerna som står framför honom blir insläppta utan någon tvekan från vakten. När mannen framför oss ska gå in så ber vakten om hans legitimation. Tjejerna var betydligt yngre, och svenskar. De behövde inte visa legitimation. Det kan tilläggas att den här killen som stod framför oss var mörkhyad, troligtvis från mellanöstern. Vakten ser direkt ogillande på honom och frågar hur mycket han har druckit. Jag hör inte vad han svarar men vakten säger att han har druckit för mycket och skickar bort honom. Det går en ilning genom hela min kropp av den här mannen i dörren som redan från början visar på illvilja till killen som troligtvis bara vill gå in och dricka en öl och träffa folk. Kanske är det inte alls så. Kanske var han en dålig människa, kanske hade jag fel om honom, men han gav inga tecken på det där och då. Det var så uppenbart varför han blev nekad.

Där borde jag hållit tyst. Varit diplomatisk. Tyvärr är jag inte särskilt diplomatisk, och om det är någonting som är viktigt för mig så är det att vara sann mot mina värderingar. Jag vet hur det är att bli orättvist behandlad. Jag vet hur det är att bo i ett land där främlingsfientligheten och diskrimineringen är så påtaglig att folk knappt ens reagerar längre. Jag har råkat ut för mobbning och lovat mig själv att aldrig hålla tyst av feghet. För det gör bara världen ännu sämre.

Nyfiket men bestämt frågar jag vakten, ”Varför fick han inte komma in? Han var inte berusad, och varför frågade du inte tjejerna framför om deras legitimation?”. Han svarar att det är han som bestämmer. Då puttar han mig åt sidan och säger ”Vet du, då behöver inte du komma in heller”. Jag säger att han måste skämta och frågar på vilka grunder. ”Jag ser att du är ganska berusad du med, gå ur kön. Du är inte välkommen här.”, säger han med en hård ton. Där kan jag erkänna att jag blir märkbart irriterad så jag säger att jag inte alls är berusad och knappt har druckit någonting ikväll.

Jag står vid sidan om kön medan Julia står kvar på andra sidan emot väggen. Helt plötsligt kommer två väktare och drar med mig bort från entrén och kön. Håller i min arm hårt medan de puttar på mig. Jag ber dem släppa mig och säger att de inte har rätt att hålla i mig på det viset. Jag minns inte exakt vad som hände för det kändes ungefär som att allt gick på tre sekunder, men de säger att jag är våldsam och uppträder berusat. Den ena vakten tar tag i min högra arm med båda sina händer och trycker den hårt bakåt, medan den andra drar i mig. Jag ropar ”Vad gör ni? Sluta! Släpp min arm, du gör mig illa!”. Julia går efter oss bakom mig och när hon frågar vad fan de håller på med och ber dem släppa mig så puttar den ena av vakterna bort henne ifrån mig och den andra vakten. Här känner jag paniken, börjar gråta medan jag ber dem att snälla släppa mig, vilket de vägrar göra. Då skriker jag i stället på dem att sluta, försöker behärska mig och försöker förklara att jag inte vill bråka. Gråtandes säger jag att det är min födelsedag. De verkar inte bry sig så mycket om det. De påstår att jag brukat våld mot dem men allt jag försöker göra är att ta mig loss. För det är inte så att jag försöker slå till dem.

Ungefär 10-15 meter från kön så puttar de bort mig och går därifrån. Kvar står jag. Förnedrad. Chockad. Tårarna rinner och jag kan liksom inte förstå det som hänt. ATT det hänt. Jag ställde en fråga och i stället för att få ett svar i en normal ton och med ett respektfullt bemötande, så blev jag bortförd med totalt obefogat våld. Med falska anklagelser om att ha varit kraftigt alkoholpåverkad. Inför en kö med människor där ingen gjorde någon ansats att hjälpa mig. Jag antar att det här med civilkurage inte finns längre i dagens samhälle. Det är inte så konstigt att personer som visar medmänsklighet kallas för vardagshjältar.

Att bli nekad i en krogkö är inte hela världen. Det har hänt mig flera gånger. För stor grupp. Inte bundis med dörrvakten. Inte tillräckligt uppklädd. Det kan jag ta. Jag kan acceptera om de inte ville släppa in killen framför oss. De bestämmer och det är deras ord mot vårt. Men att bli behandlad på det viset, det accepterar jag inte. Det där maktmissbruket och övervåldet hos väktare och dörrvakter ska ingen acceptera. För det enda jag egentligen gjorde var att yttra mig. Utan aggressioner, otrevlig ton eller provokation. Jag var inte våldsam eller höjde rösten innan de drog iväg mig. Jag blev så chockad att jag hann tänka flera gånger om ”Men gud vad händer? Jag är ju ingen brottsling!”.

Julia kommer fram och håller om mig. Jag sätter mig på en stenbänk, tar djupa andetag och försöker mota bort panikångesten som är påväg. Försöker förstå om jag har gjort rätt, eller om det var mitt fel. Julia avfärdar det senare och säger att det inte är fallet. Att de gick för långt. Så fort jag torkat tårarna så kom dem igen. Jag grät för att jag var så himla arg. Så förödmjukad och förvirrad. Besviken på samhället. För att jag nu vet hur det känns för så många människor här i världen som blir behandlade på det viset. Som faller offer för människor i maktposition och deras fördomar. Två starka män som drar iväg och håller fast en tunn tjej som inte har någon som helst chans att försvara sig. Ska detta vara okej år 2017?

När vi hade suttit där på bänken ett tag så bestämde vi oss för att åka hem. Jag ville bara bort från det. Hem till min trygga vrå. Men jag ville inte bara acceptera det för då vore allt förgäves. Så jag gick fram till en annan väktare och försökte få hans uppmärksamhet. Sa ”ursäkta mig”, men blev ignorerad. Provar igen. Samma sak. Vinkar åt hans håll. Han kollar bort (detta tyckte jag mest var pinsamt å hans vägnar – är inte härskarteknik lite old news?). Till slut så kommer han fram och hänvisar såklart till lagen och bla bla bla. Påstår att jag höjer rösten åt honom (vilket jag endast gör för att han inte låter mig prata till punkt). Jag säger att jag gärna skulle vilja ha väktarens namn. Han säger att ”det får du ta med honom”. Jag frågar då om han har lust att hämta sin kollega. Det kan han såklart inte. Det är som Baby sa; ”You can’t win no matter what!”. Samtidigt så är det antagligen för att de vet att det är de som gjort fel. Om de hade ryggen fri så vore det inget problem, men detta var obefogat.

När jag kom hem ringde jag och gjorde en polisanmälan. Jag vet att det är lönlöst men det känns bättre av att agera för jag vägrar ta sådan skit mer i mitt liv. INGEN ska ta sådan skit. Jag tänker sprida detta vidare så mycket jag bara kan för det är inte första gången det händer och det kommer tyvärr inte vara den sista. Det finns artiklar om överdrivet våld (LÄS HÄR – helt sjuk händelse!), diskriminering och rasism (LÄS HÄR) från ordningsvakter i Malmö. Ändå fortsätter det.

Jag är så glad att Julia var med mig. En sådan där vän som jag kommer hålla hårt i och aldrig släppa taget om.

Alla som känner mig vet att jag varken är den som dricker särskilt mycket alkohol, eller är en våldsam person. Jag hade druckit ett glas vin och en halv drink. Det var ju trots allt min födelsedag. Som tyvärr fick ett väldigt olyckligt avslut.