En enkel från Paris till Malmö

För exakt två år sedan satte jag mig på ett plan som skulle ta mig från Paris till Köpenhamn. Med mig hade jag kvarlevorna av allting jag hade samlat på mig sedan jag för första gången kom till Paris i april 2009. Jag var bakis, trött, förväntansfull och lite smått rädd. Hade jag gjort rätt beslut att lämna Paris? Jag skulle nämligen flytta hem till Sverige. När jag tänker tillbaka på det nu så känns det inte så långt tillbaka. Ändå har det hänt så himla mycket i mitt liv sedan dess. Jag har inte bara växt som person utan har även förändrats lite. Jag är lugnare nu, och mer trygg i mig själv. Jag har lärt känna helt underbara människor och några av dem är idag med i min närmsta krets. Jag har stött på kulturkrockar i mitt eget land, och även med personer som kommer från andra länder. Varit väldigt ledsen men också skrattat väldigt mycket. Det är verkligen en upplevelse i sig att flytta tillbaka till sitt hemland efter mer än fem år utomlands. En känsla som bara de som gjort samma resa i livet kan relatera till. Ångrar jag det? Nej, inte en sekund. Längtar jag tillbaka? Flera gånger i veckan.

Ett av de allra sista fotona jag tog samma dag som jag åkte. Detta är precis vid metrostationen Commerce och jag gissar att jag är på väg till flygbussen.

Jag tänkte att vi ska se tillbaka på vad som har hänt sedan jag gick av flyget på Köpenhamns flygplats den 4 september 2014. Sedan dess har jag…

♠ fått se min brorsdotter växa från bebis till en 2-åring med en härlig personlighet samt haft lyxen att bo i samma stad igen som min syster

♠ jobbat som marknadskoordinator på Danmarks största passagerarrederi, pendlat över Öresundsbron typ en miljard gånger och lärt känna Köpenhamn som stad

♠ besökt tre nya länder (Norge, Litauen & Monaco) och åtta nya städer (Oslo, Palanga, Brighton, Genova, Klaipeda, Helsingfors, Antibes, Juan-les-Pins). Totalt har jag varit i 7 olika huvudstäder och 9 länder (om man räknar med Danmark).

♠ rest iväg på en semester helt ensam, vilket du kan läsa om HÄR.

♠ gått på en massa konstiga dejter. Bland annat en där snubben tyckte att det var en bra idé att tvångskyssa mig en halvtimme in i dejten (?!). Sedan jag har även blivit blixtförälskad ett par gånger, men aldrig kär.

♠ flugit flygplan 31 gånger

♠ fyllt 30 år

♠ sagt grattis till fem gravida vänner… (en av dem gav den stora nyheten idag!)

♠ … varav tre av dem redan fött små bebisar

♠ men även känt mig maktlös inför allt hemskt som hänt i världen senaste året

Min fina Madde som blev mamma i våras ♥

♠ fått utlandsbesök från tre goda vänner

♠ bytt bloggplattform och även…

♠ … träffat flera nya vänner tack vare bloggen

♠ sett min älskade Naomi gifta sig i Italien

♠ firat min födelsedag i Sverige för första gången på fem år

♠ halvt lärt mig ett nytt språk (danska)

♠ återvänt fyra gånger till Paris

♠ spelat i en teaterpjäs

♠ varit på minst 15 fester

♠ dansat balett och street dance

♠ fått uppleva den galet vackra Oslofjorden

♠ sagt upp mig från mitt jobb

♠ investerat i en ny kamera som troligtvis är min mest använda pryl det senaste året

♠ hängt i London och lärt känna my brother from another mother, Henry. Som nu bor här i Malmö tillsammans med min syster.

♠ varit sjukskriven och tagit mig ur en depression, vilket lärt mig att leva mer i nuet och att säga nej till sådant som inte är bra för själen

Just nu vet jag inte vad det närmsta åren kommer erbjuda, men det är väl det som är tjusningen med livet. Vad som än kommer hända under de sista månaderna av 2016 och under 2017 så säger jag ba’… KOM AN BARA. Jag är redo.

//Today it’s been 2 years since the day I moved back to Sweden from Paris. I can still remember the day like it was yesterday and I look back on these last two years, humble to have experienced and learned as much as I have. I’ve travelled to so many wonderful places, a few of my friends have become mothers (or got pregnant), I’ve realised how important it is to live in the now and to be kind to myself and others, had a few crushes, gotten my heart broken by terrible tragedies, done 31 one way flights, entered the 30’s something club, visited 3 new countries and 7 capitals, worked in Copenhagen and partly learned Danish, seen one of my best friends get married in Genova, gotten to know a lot of wonderful people, gone on a trip all by myself and seen my niece go from baby to a 2-year old with a personality. 

In other words, it’s been real. Life is sometimes wonderful, isn’t it? Looking back on it I have done so much more than I thought I had. Whatever life brings me the next couple of years, all I can say is… BRING IT ON.