France vs Sweden

8 signs that I’ve lived abroad too long

 

 

Det här med att flytta tillbaka till Sverige efter över fem år utomlands (förvisso en kort retur på svensk mark under studietiden, men då var både hjärta och själ halvt i Paris ändå), har gått förhållandevis smärtfritt såhär efter några veckor på svensk mark. Jag trivs överlag och älskar hur bra allting fungerar. Däremot märker jag att det inte riktigt är samma sak. Det känns som hemma, men ändå främmande på något sätt. 

 

Vissa saker är jag inte alls van vid och då blir det lite av en kulturkrock på andra hållet.

Några tecken på att jag varit utanför Sveriges gränser några år:

 

  • Jag har ingen aning om hur man räknar i veckor. Vilken vecka är vi i nu? 30? 36? Je ne sais pas. I Frankrike räknar ingen i veckor.
  • Jag har svårt för att komma i tid. Den akademiska kvarten är snarare lag än undantag i Paris. Här är man sen om man är i tid. Helst ska man komma fem minuter innan, annars är man en ”tidsoptimist”. Om jag bjuder hem folk på middag lär jag stå i duschen när de knackar på dörren.
  • Jag säger ”jag vill betala med kort, tack” när alla varor dragits genom i kassan. Varje gång. I Frankrike har de inte kommit så långt som att man kan trycka in koden innan vinet och osten i slussats förbi. Plus att jag får sura blickar för att jag inte lägger alla varor på rad, med sträckkoden på rätt håll.
  • Jag har svårt att förstå varför man måste planera in en fika en vecka i förväg. I Paris kan en kompis sms:a klockan halv åtta och fråga om vi ska ses och ta ett glas vin klockan nio och ingen skulle bjuda in till fest en månad i förväg. Då hade ingen kommit för den 20 oktober har någonting annat dykt upp, eller så har de glömt bort det.
  • Jag känner mig lyckligt lottad som får äta mackor med svensk ost och svensk gurka på morgonen. För det finns ju inte direkt någon ICA i Paris.
  • Jag kan inte förstå meningen med att äta middag klockan fem. Då är det ju dags för en goûter
  • Jag väntar inte på grön gubbe och blir förvånad när bilar stannar vid obevakade övergångsställ. 
  • Jag svär och pratar med mig själv på franska. Och översätter ord direkt från franska till svenska. Ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Det är som en rysk roulette.

 

 

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.