Okategoriserade

What are YOUR Paris Experiences?

 

 

Jag fick en fråga av en läsare och kom på en idé. Hon undrade hur jag gick tillväga när jag flyttade till Paris och det är ju så många andra som har gjort samma sak som jag. Så den här gången tänkte jag att ni andra svenska (eller var ni nu kommer från) Parisbor – eller före detta Parisbor – också skulle få dela med er av era erfarenheter. Jag är själv nyfiken på hur många av er läsare som faktiskt har en anknytning till Paris (eller övriga Frankrike såklart!).

 

 

Berätta om DITT äventyr!

 

Så lägger jag ut era historier på bloggen nästa vecka! Om du föredrar att maila framför att skicka en kommentar, så kan du göra det på christinesblogg@hotmail.com. Säg gärna till om du inte vill bli länkad (om du har en egen blogg).

 

 

Fråga från läsare: Hur var det när Du flyttade till Paris? Hur förberedde Du dig? Pratade du franska innan? Av vilken anledning flyttade du hit?

 

Mitt svar: Jag förberedde mig inte så mycket utan hade ungefär 2,5 vecka på mig att packa ihop lägenheten och flytta. Baskunskaper hade jag, men jag pratade inte direkt franska innan jag flyttade. Anledningen till att jag flyttade var för att lära mig franska och uppleva en annan kultur. Frankrike och Paris hade alltid lockat då jag varit här på semester några gånger tidigare. Det hade tagit slut mellan mig och mitt ex, jag hade inget jobb just då och hade ingenting att förlora.

 

 

 

 
0

0 kommentarer

  • Ellinor

    Vilken rolig idé! Vi är ett ganska stort gäng hängivna frankofiler där ute i bloggsfären 😉 Jag har alltid haft en förkärlek till Frankrike i allmänhet och Paris i synnerhet. Minns fortfarande första gången jag besökte staden i 15-års åldern och redan då tror jag att jag bestämde mig för att jag en dag skulle bo där. Det tog dock några år, men drygt tio år senare levde jag min dröm. Tack vare ett utbyte med min högskola fick jag tillfälle att under ett drygt halvår bo och studera i denna våra drömmars stad. Jag hyrde ett rum mitt i 2a på rue Montmartre – ett område jag verkligen trivdes i. Språket hade jag med mig, dels från alla skolåren men också från mitt år i den fransktalande delen av Belgien. Underbart är dock kort och detta halvår gick allt för fort. Dock drömmer jag fortfarande om att en gång få tillfälle att återvända och då under längre/obestämd tid… Kram

  • Johanna

    Mitt beslut att åka till Paris kom mitt i vintern för ett par år sedan. Jag behövde "göra" något, se något annat så trots fast heltidsjobb, sambo och lägenhet bestämde jag mig för att iallafall tre veckor skulle göra härlig skillnad. Så jag bestämde att åka i april. Den enda franskakunskap var den jag fått under högstadiets år 7-9 och det var således typ 8 år sen sist. Men jag bokade via EF education, tre veckors intensiv franska och väl på plats fick man en kursplats beroende på hur mycket man kunde sen innan. Att kunna hjälplig skolfranska hjälpte rätt mycket, man förstod en hel del även om man saknade förmågan lite att själv uttrycka sig men det gick finfint efter ett tag. Älskar Paris och de tre veckorna gjorde att jag fick se precis allt jag hoppats. Det är den vackraste stad jag upplevt någonsin och åkte tillbaka förra våren igen, om så bara för en weekend med en vän. Metron klarade till och med en lantis som jag av utan problem och annars gick jag överallt. Gick och gick och gick – allt var ju så vackert! Om jag kunde skulle jag klona mig och leva ett dubbelliv, ett här där jag är nu för det livet är super – men det andra livet, det hade jag gärna levt i min favoritstad 😊

  • Sofia

    Men vilken rolig idé! =) Jag har många fina Parisminnen men det bästa är när jag för första gången i mitt liv åkte på semester ensam med min far. Han överraskade mig med en långhelg i Paris och vi strosade runt till fötterna var så svullna att inte ens gympaskorna gick på. Jag grät krokodiltårar när jag öppnade ett paket med en guidebok till den franska huvudstaden och han sa att vi skulle dit. Bara han och jag. Ett underbart minne!

  • Bella

    Kul idé! För lite mer än två år sedan träffade jag min nuvarande sambo i Uppsala. Det var en såndär kärlek vid första ögonkastet kärlek.. Iaf, så efter någon månad åkte vi ner till Paris tillsammans, rättare sagt till Yvelines och den staden vi nu bor i som ligger ca 10 min från Versailles. Jag kunde verkligen ingen franska. Hade aldrig studerat det innan, men det fick gå ändå. Den gången stannade jag där ca. 1 månad och turistade och utforskade lite, även om jag hade varit i Paris förut. Men det är kul att upptäcka staden på tumanhand tillsammans med någon du kan hålla i handen. Jag åkte tillbaka igen i början på november, igen under ca 1 månad. Vi tyckte det var jobbigt att behöva åka fram och tillbaka med flyg och dessutom behöva sakna varandra under tiden vi inte var tillsammans, så vi bestämde att jag skulle flytta ner i Januari. Så under julen skrev jag min C-Uppsats, samtidigt som jag planerade och packade. Jag försökte plugga lite franska genom podcasts och min systers gamla skolböcker, men det går sådär. Min väska vägde 26.5kg som jag checkade in på flyget… Handbagaget var utmaxat det med. Det som inte fick plats nu fick komma ner med bil när mina föräldrar kom på besök. Så sen den 17 januari 2012 har jag bott utanför Paris med min gubbstrutt i ett typiskt franskt hus som konstant behöver renoveras. Även om jag inte pratar bra fraska än så kommer man långt utan att plugga språket. Det går betydligt långsamare, men det går. Men jag älskar det här och trivs otroligt bra. Livsstilen passar mej betydligt bättre än den svenska. Den är mer relaxed, öppen och inte så dömande. Det finns inte ramar för hur du ska vara här på samma sätt som det finns i sverige, vilket är underbart (kanske bara jag som känner det?). Och vem kan klaga på maten…(fast dom har ju inte saltlakrits..) Min lilla stad skiljer sig dock en del från att bo i centrala Paris, då det inte är storstad här, utan villaområden. Men om man vill ha pulsen och den typiska Paris-doften så tar de

  • Jenny

    Kul idé! Jag var nyseparerad och hälsade på några vänner i Paris med min syrra. De övertalade mig att jag skulle flytta ner – då min dröm var att jobba inom FN och franskan är nödvändig för detta. Jag hade en annan vän som bodde där som gick till Svenska Kyrkan och tog foton av annonser med sin iphone som han mailade till mig ang boende. Jag bokade in en vecka på det Svenska Huset i Cité Universaire så att jag kunde titta på olika lägenheter. Och en termin på Sorbonne. Jag flyttade ner utan att kunna ett ord franska. Efter veckan i Citén flyttade jag till Saint Germain des Près, på Rue du Dragon, där jag bodde i en studio med en bortskämd, ohygienisk 19-åring från Stockholm. Läget var dock så superbra och jag kunde promenera till mina franskalektioner som var bara på andra sidan om Seine vid Notre Dame varje dag. Jag har alltid sagt att Paris tog mig tillbaka till livet. Nyseparerad, skör och ledsen kom jag till Paris. Sedan festade jag, träffade massa nya människor, lärde mig ett nytt språk (nåja, lite av ett nytt språk, det flytande lyser fortfarande med sin frånvaro) och åkte hem en stark, lycklig och mer självsäkrare person. Underbart! I höst åker jag tillbaka på besök. Jag kommer alltid älska Paris för vad hon gjort för mig, Hon var min räddande ängel.

  • Jessica

    Hej! Jag var 19 och det hade precis varit varjavinter i Sverige. Jag hade alltid velat flytta utomlands, men det var verkligen den där hemska vintern som gav mig modet. Dessutom var jag uttråkad i Sverige, livet efter studenten var inte vad jag ville att det skulle vara. Så jag sökte alla utlandsjobb jag kunde hitta på nätet, och fick jobb på Disneyland utanför Paris! Jag hade aldrig varit i Frankrike och kom inte ihåg någon franska alls från skolan, men kunde inte tacka nej till en möjlighet som stirrade mig i ansiktet. Jag lärde känna några vänner redan första dagen och lärde mig tillräckligt med franska för att kunna göra ett bra jobb på snabbmatsrestaurangen på kanske två-tre månader. Efter Disney stannade jag kvar, flyttade in till centrala Paris och jobbade som nanny i ett drygt halvår. Paris var mitt första riktiga äventyr. Jag fick träffa människor från hela världen, jag fick lära mig ett nytt språk och fick nya fantastiska vänner. Dessutom blev jag självständigare och modig. Annars hade jag aldrig vågat flytta till London (där jag bor nu) utan boende, jobb eller någon jag kände i stan!

  • Gabriella

    Jag kom till Paris (nåja, jag bor lite utanför i Yveslines) för 10 månader sedan som au pair. Åker faktiskt hem i morgon (!!!) för att mitt år är slut och det är dags att åka hem och börja plugga. Åkte hit för att jag kände att jag var skoltrött och behövde "hitta mig själv" efter studenten och hade efter en resa till Paris i tvåan drömt om att en dag bo där. Så efter lite googlande så gick jag på ett infomöte hos STS för att bli au pair. Känner att jag verkligen vill hem till Sverige nu men är övertygad om att jag kommer komma tillbaka snart igen, det är som min hemstad och jag trivs så bra här. Kan verkligen rekommendera au pair då det är ett relativt enkelt och tryggt sätt att ta "ett första steg" ut i världen! 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.