Tankar & Funderingar

Sådant man inte skriver om på Facebook

 

En vän sa till mig häromdagen, att de som vill visa för alla i sin omgivning hur bra deras liv är, det är de som mår allra sämst. Jag har en bekant som för ett par år sedan ständigt ville berätta på Facebook och Instagram om hur kära hon och hennes pojkvän var, hur bra deras förhållande var. Ett år senare hade de gjort slut och deras barn blev ett skilsmässobarn. Vi försöker utåt visa upp någon slags perfekt värld. En polerad yta med leenden, fantastiska resor, älskvärda partners och en glamorös vardag. Hur orkar vi egentligen hålla uppe den fasaden? Hur orkar jag göra det? Egentligen gör jag ju inte det. Det känns falskt att göra det. Som att jag ljuger för er, och för alla mina 230 bekanta på Facebook. 

 

Jag har ett förhållandevis bra liv, om man bara skrapar på ytan lite lätt. Jag har en liten klick vänner som ställer upp i vått och torrt, en familj som finns där för mig, hälsan i behåll (i alla fall inga dödliga sjukdomar), har ett bra jobb, en god ekonomi, händelsefulla helger, ett fin lägenhet etc etc…

 

River man ner fasaden så ser det annorlunda ut. De där detaljerna som gör att livet inte är perfekt. Som att jag är trött på att inte dela hushållssysslorna med någon, eller att jag ibland får ångest, att jag har blivit märkt av jobbiga saker i min barndom, att jag ibland får dålig självkänsla, att jag tänker på han den där som jag lämnade för nästan två år sedan, att jag känner mig vilsen och otillräcklig, att jag har sådan beslutsångest ibland att det tar över hela min vardag…

 

Ändå försöker jag göra mitt allra bästa för att inte andra ska se vad som finns där bakom. Till och med min familj och mina närmsta vänner. En mix av att inte vara en börda och att inte oroa i onödan. Kanske även för att inte bli dömd, eller den där som folk tycker synd om. För det är ju inte problemen som gör andra lyckliga. Som gör att de kan sova gott på natten. Det är vetskapen, eller tron, att de i deras närhet mår bra och är lyckliga. Men jag är så trött på att hålla modet uppe. Trött på detta samhälle som består i att tävla i vem som är mest lycklig på sociala medier. Jag är inte alltid lycklig. Vissa dagar känner jag ett tryck för bröstet, en ensamhet, en osäkerhet. Dagar då jag undrar vad jag egentligen vill med mitt liv.

 

Kanske har jag bara pms, eller så är jag i en svacka, men just nu behövde jag skriva detta. För första gången på länge så bryr jag mig inte om vad alla andra tycker, för jag vet att det är starkt att vara svag ibland. Dessutom, vågar man aldrig vara den svaga, så är man nog aldrig stark på riktigt. Då är den styrkan bara en fasad. Tänk så skönt om vi kunde låta den fasaden rasa lite oftare? Fast det är ju inte någonting man skriver en statusuppdatering om på Facebook förstås.

 

 
0

0 kommentarer

  • teruko

    Visst är det som du skriver. Fint av dig att glänta så tydligt på fasaden. Tror ingen människa är konstant "lyckad" i alla avseenden, det vore ju helt orimligt. Du skriver att du känner en saknad efter att finna någon att dela vardagen med, kanske är det mycket det som kan orsaka din oroskänsla ibland? Ensam är inte alltid stark… Hoppas du snart möter någon som passar in i ditt liv! Kram

  • Louise

    Bra skrivet, håller helt med dig! Är trött på att se hur "fantastiskt" allas liv är på sociala medier! Alla mår vi dåligt ibland, det är mänskligt.

  • Pernilla

    Vilket bra (och modigt!) inlägg. Känner igen mig själv i mycket du skriver. Det där med beslutsångest alltså…jag blir så trött på mig själv när jag snurrar in mig i det för minsta lilla sak. Jobbar själv på att lära mig att ta beslut och sen inte älta dem i efterhand.. Går framåt men med en hel del bakslag 😊

  • emelie - Berlin, Berlin

    Alla har sina problem, och de som skriker högst om sitt perfekta liv är nog de som kanske mår sämst? Jag tycker du skriver väldigt ärligt om ditt liv även de dagar när solen inte lyser, utan att bli privat. Men jag känner igen mig att jag försöker hålla uppe en fasad för familjen. Jag försöker långsamt bryta det, bli mer som min syster som inte har några problem alls med att berätta hur hon innerst inne mår. Jag försöker skriva så ärligt som möjligt, även de dagar jag har en svacka. För jag vill absolut inte bli någon "Titta på mitt perfekta liv", såna bloggar orkar jag inte läsa. Jag håller inte inne med att jag gick i väggen för snart två år sen och att jag fortfarande håller på att komma tillbaks på banan efter det. Jag tror mer på att många känner igen sig och att det är bättre att prata om det. Jag tror väldigt mycket på att tänka positivt, men att tillåta sig att slänga sig på golvet och gråta och tycka att livet är skit när man känner det. Det är i alla fall den lärdomen jag tog med mig.

  • Molly

    Det är ju det som gör en person hel och komplett, att man ser att det finns både bra och jobbiga saker. Det är så det är att vara människa!

  • Ellinor

    Jag tror inte alltid det behöver vara så att man försöker dölja livets baksida eller ge sken av ett perfekt liv. Snarare kan de där lyckosamma uppdateringarna vars just de där små extra lyckliga stunderna i vardagen. Självklart finns det mer, men vi vet väl alla hur jobbigt det är att följa någons uppdatering från första koppen kaffe på morgonen till tandborstningen på kvällen 😉 Självklart är allt relativt och det finns såklart de som överdriver och ger sken av någonting annat än verkligheten. Men är det inte också någonting som är lätt att genomskåda. Jag tycker att du skriver väldigt nyanserat utan att överdriva åt endera hållet. Fortsätt med det! Samtidigt ska man aldrig behöva känna att man MÅSTE delge precis allt som händer o sker i livet. De sociala medierna är bara en bråkdel av verkligheten. Tillåt dig själv att vara där du är nu, i alla fall för ett tag. Försök sedan att hitta "orsakerna" och jobba med dem mot en positiv förändring! Kram

  • Sonya

    Jag rekommenderar att läsa Eckhart Tolles bok Lev livet fullt upp. Han tar upp just det du beskriver och som många faktiskt upplever men försöker dölja bakom den lyckliga fasaden. Modigt och bra skrivit!

  • Angelique

    Vad modigt av dig att skriva detta inlägg, all cred till dig! Jag tycker att du verkar vara en jättehärlig, rolig, snäll person, och om det är så att du är i en svacka just nu hoppas jag att du snart tar dig ur den 😊 Jag tog faktiskt bort min fb för ett tag sen då jag kände att jag fick mer ångest än glädje av att ha ett konto där. Jag bestämde mig för att lägga mer energi på dem i min närhet som verkligen betyder nåt för mig och sluta att bry mig om personer som jag inte ens tycker om. Jag saknar inte att ha fb men i stunder kan jag känna att det hade varit praktiskt att finnas kvar där. Jag har dock instagram, men mest för att jag gillar vackra bilder och tycker att det är kul att följa personer som ger mig inspiration. Där lägger jag ut bilder på vackra platser när jag reser, komposerade bilder på god mat jag lagat och goda saker jag bakat + lite annat. Bakom det döljer sig bekymmer om både små och stora saker, men det väljer jag att dela med mina nära och kära och så får insta bara vara en liten hobbie där jag kan lägga ut och titta på vackra bilder. Sorry för romanen haha, kände bara att jag ville dela med mig lite om mina tankar.

  • Christine&OtherSweetStories

    Angelique, alltså gud tack snälla! Vilken gullig människa du verkar vara då. Du får skriva hur långa kommentarer du vill 😊 Vad fint av dig att dela med dig. Jag har tänkt göra samma sak. Just för att jag ibland blir stressad av det. Plus att jag inte alltid uppskattar all politisk propaganda folk spottar ut, femtioelva bilder på gamla klasskompisars barn (som jag inte träffat på 15 år) och alla uppdateringar om folks kompletta dag 😉 Men så kan man ju välja att inte följa dem. Jag har vänner lite överallt i världen och då är det ibland kul att kunna se vad som händer i deras liv. Däremot har jag inte längre appen kvar på mobilen. Det är skönt! Ha det jättebra. Stor kram!

  • Christine&OtherSweetStories

    Nej arr lämna ut sig själv eller de man håller kär är en dålig idé. Särskilt då de inte får lov att säga sitt. Tack för din kommentar <3 Kram!

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja så är det nog. Du verkar vara en klok tjej 😊 Man får nog läsa mellan raderna ibland innan man avundas någons liv eller dömer en person som man inte känner, för det är inte alltid som det ser ut.

  • Christine&OtherSweetStories

    Tack för din kommentar, vad fint att höra det. Och ja, ibland ska man nog bara ta ett beslut direkt och inte tänka för mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.