C'est la vie

Procrastination

 

Förra sommaren såg det ut såhär i Köpenhamn. Det är snart april så det lär inte dröja mer än några veckor innan träden börjar blomma igen. Nu är jag på väg över bron och till jobbet. Jag missade tyvärr ett tåg eftersom bussen var sen. Min plan var från början att ta tåget fem i sju men den planen gick i stöpet när jag somnade för sent igår kväll (natt) och snoozade i en halvtimme i morse.

 

Jag är så himla dålig på att lägga mig i tid. I min värld finns det inget tråkigare än att gå och lägga sig, så jag drar ut på det tills jag i princip somnar av utmattning. Jag undrar om det har att göra med att jag ofta ligger och grubblar på kvällarna. Jag vill kanske skjuta på det tills jag är för trött för att tänka. Eller så är jag helt enkelt en obotlig nattuggla. Jag kan bli lite avundsjuk på de som utan problem kan somna klockan halv tio på kvällen och sedan vaknar pigga klockan halv sju. Utan dåligt morgonhumör. Hur gör de?! Själv är jag knappt ens i vaket tillstånd innan tio på förmiddagen. 

 

 

//A picture from Copenhagen last summer. Giving that it’s almost April, we shouldn’t have to wait too long before the trees here in Scandinavia start blooming out. Fortunately spring arrives earlier in the south. I’m on my way over the bridge to Copenhagen and another day at work. This week I only work three days, then I’m off to Rome. I feel like I could have slept three hours more this I have a hard time going to bed at a decent hour in the evening, which often means that I snooze too many times in the morning and walk around like a zombie at work. I’m so jealous of people who can fall a sleep before 10pm and then wake up early all cheery and perky (yes Erin, I’m thinking of you). I am barely even awake before 10am. I’m a night owl but I think it’s also because I lie awake before falling a sleep thinking about all sorts of things. So I procrastinate my bed time until I’m too tired to think. Procrastination it my thing in general. Which is not something positive, at all, but I think it’s just a part of my personality and genes. Thanks mom…

 

 
0

0 kommentarer

  • Ellinor

    Jag är en av de där sjukt störiga morgonmänniskorna som utan problem vaknar vid 5-6 på vardagarna men däremot stupar i säng (läs somnar i soffan) vid 21-22 på kvällen. Man får väl "välja" helt enkelt. Fast väljer gör man ju inte heller, vi har väl bara olika dygnsrymt. Men man får göra det bästa av situationen och ta väl till vara på sin peak time.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *