Paris

Mon coeur est à Paris

 

Ingen har väl missat vad som hänt i natt. Det hemska som skakat hela världen. Även om sådant här händer hela tiden på många platser i världen där krig pågår, så är detta en sådan chock. Det är så nära och så svårt att greppa. Så svårt att förstå. Jag känner mig chockad. Inte minst för att det är platsen som för drygt ett år sedan var mitt hem. Staden där många av mina vänner just nu bor. Jag är så himla glad för att alla mina vänner verkar ha varit i säkerhet. Särskilt eftersom att många av dem bor i just 10:e och 11:e där attackerna hände. En killkompis hade hört skott avfyras utanför sin lägenhet. En annan kompis var inlåst inne på en teater. En svensk kompis skrev på Facebook att många av hennes vänner satt gömda på barer med fördragna gardiner. 

 

Jag känner mig så splittrad, för samtidigt som jag är glad att jag inte är där så önskar jag på något sätt att jag var där. Det är märkligt att vara så långt ifrån fysiskt, men ändå känna som att en del av mig är där med dem. Jag önskar att jag kunde dela tankar och känslor med mina nära och kära på plats. Jag skrev ett meddelande till C’s brors flickvän som fyller år idag och hon berättade att hennes bästa väns kompis var inne i konsertlokalen Bataclan och att de inte hört från henne ännu. Jag såg en video från gatan utanför och det var så sjukt att se det. Detta är gator jag gått på flera gånger. Det ligger barer och uteställen runt hörnet som jag varit på med mina vänner. Nu släpade folk på sina skadade och döda kompisar, med blod på trottoaren. 

 

Det går knappt att förstå. Jag är så rädd för att det ska hända igen. Var kommer det då att ske? Kan vi vara säkra någonstans när deras extrema organisationer sprider sig till Europa? 

 

Jag vet att flera av mina läsare bor eller har bott i Paris, och jag hoppas verkligen att ingen av er eller era vänner har drabbats av detta attentat. 

 

Idag är mitt hjärta och mina tankar lite extra mycket i Paris. 

 

#PrayForParis

 

 
0

0 kommentarer

  • Isabell

    Jag vet inte om jag är arg, ledsen eller rädd. Kanske det är en kombination av alla tre. Precis som du säger så är det här så nära. Det var i det området jag brukade gå ut med mina kompisar. Jag har gått förbi de här ställena flera gånger. Om jag fortfarande hade bott i Paris skulle jag kunnat ha varit där igår. Det är en så sjuk känsla. Vad är det för värld vi lever i? Att mörda oskyldiga människor när de är ute och har roligt. När de är ute och LEVER sina liv. Jag saknar ord. Det är intressant att du säger att det är någon del av dig som hade velat vara där. Jag känner precis samma sak. Man har så mycket känslor och tankar som man inte kan dela med några andra än de som är där. Även om man är så långt borta så känner man ändå en tillhörighet till staden och dess invånare. Jag är lycklig över att alla de jag känner är i säkerhet, men kan inte sluta tänka på offren och deras familjer och vänner. Det här är fan i mig inte okej.

  • Louise

    Så overkligt och så fruktansvärt hemskt att det här händer. Vad kommer hända härnäst? Alla tankar och kärlek till Paris <3

  • a n n i k a

    Hoppas hennes bästa kompis är oskadd! <3 Ibland så rinner det tårar och ibland så känns det så overkligt. Pray For Paris <3

  • Louise i Milano

    Så fruktansvärt hemskt och helt omöjligt att begripa. Vad är det för fel på människor? Även Milano sörjer idag. Det känns i hela staden att det har hänt något på så pass nära håll. <3

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja jag vet. Jag tänkte samma sak. Jag har gått på de gatorna flera gånger på kvällen och dagen. Verkligen inte okej. Hemskt!

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja det händer ju tyvärr överallt på platser runt om i mellanöstern och Afrika. Bara att det inte blir en lika stor grej. Men eftersom att jag bott där och har så många vänner där så påverkar det såklart mig extra mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *