Paris,  THROWBACK

Om jag vore i Paris just nu

 

Igår för 231 år sedan stormades la Bastille i Paris och den franska revolutionen tog avstamp. Sedan dess firas Frankrikes nationaldag den 14 juli med undantagstillstånd för flygtrafik över den franska huvudstaden och parad längs med Champs Elysées. Formellt kallas nationaldagen för La Fête Nationale du 14 juillet men de flesta säger bara “Le Quartorze Juillet”.
Nu kanske du tänker “vad tusan, jag skulle ju läsa Christines blogg och inte en essä i fransk historia!”. Du kan vara lugn, resten får du googla dig till. Det är i alla fall en dag som påminner om att Frankrike är bra på att bevara sina kulturella raster och traditioner. Eller patriotism och etnocentrism, tolkningen är fri.

Jag drömmer om Paris ibland, på natten och på dagen. Om sådant som en gång var, sådant som inte ger någon mening i vaket tillstånd och det som skulle kunna bli. Sommardagar under ett träd i Parc Monceau och ljumma sommarkvällar på en miniliten balkong med vin som kostar 3,20 euro flaskan. Om det disiga men varma ljuset tidigt på morgonen, det gyllene kvällsljuset som färgar rue du 4 septembre brandgul och kaffestunder på någon av de 275 uteserveringarna. Jag saknar att ha ett brasserie på varje hörn och längs med gatorna. Åka buss och lyssna på olika franska dialekter som pratar om politik eller vad de ska laga till middag. Möjligheter att upptäcka någonting nytt varje dag samtidigt som det alltid finns hur mycket som helst kvar att se, höra, smaka och göra.

Vi kommer nog alltid att ha ett speciellt band, Paris och jag. Vi hör ihop på något vis utan att det går att förklara med ord. Som själsfränder kan göra.

Jag hittade gamla bilder som togs någonstans mellan 2010 och 2014. Det är alltid lika kul att gräva i bildarkivet och nu tvingar jag på dig dem också som en hyllning till landets 231:a nationaldagsfirande (en dag försent förvisso men det är ju bättre än aldrig).

Om jag befann mig i Paris den här sommaren så skulle jag bland annat…

 

Laddat på ett Passe Navigo med en månads obegränsat åkande och ta bussar i alla vädersträck. Hitta nya smultronställen och vägleda mig själv med en Paris Pratique i stället för Google Maps. Lägg märke till mobilen – min första smartphone, haha! Jag hade 2GB surf som var så långsamt att klockorna stannade.

 

Säkerligen hade jag besökt Jardin du Luxembourg och vilat mina trötta och svullna fötter i skuggan.

 

Om kvällarna hade jag med största sannolikhet suttit på en filt på någon gräsplätt och ätit ost medan himlen färgades lilarosa. Detta är då alltså fotograferat utan något efterföljande filter med en gammal digitalkamera. Himlen var verkligen sådär färgrik.

 

Efter det hade jag kunnat tänka mig en månskenspromenad Paris verkligen gör skäl för sitt smeknamn som “The city of lights”.

 

Dagen efter kanske det är lördag och då går alla parisare på marknad och köper frukt eller färsk fisk från högljudda säljare från Marseille.

 

Eller så sitter de på en bänk i Place de Vosges med näsan i en bok.

 

Jag hade nog också kunnat tänka mig en kaffe och mini chou på mitt gamla kvartersbageri i Batignolles bara för att det är billigare än alla andra ställen. Ett tips från coachen är att köpa sin frukost på ett boulangerie i stället för dyra turistfällor intill Eiffeltornet eller Pigalle.

 

Det är mycket möjligt att jag hade firat nationaldagen med att kränga i mig tillräckligt många macarons för att magen ska protestera.

 

För att sedan promenera ner till Île de la Cité och upptäcka någon femhundra år gammal gränd jag inte sett innan.

 

Jag hade garanterat ätit glass från Amorino för där kan man dela upp smakerna som man vill. Mina favoriter är noix de coco, café och caramel au point de sel.

 

Om jag hade bott kvar i Paris så skulle nog mamma ha kommit på besök – som här en kylig vårdag 2012 när vi strosade runt i Montmartre (detta är intill Avenue Junot).

 

Helst hade jag nog varit bakom kameran. Jag kan gå runt en hel dag och bara hitta de mest fascinerande fotoobjekten. Det finns så mycket fint att fotografera där. Fängslande karaktärer och vackra klenoder.

 

En mojito på La Bombe, som ligger intill metrostationen Quatre-Septembre, vore ett måste. Där hängde jag en hel del mellan 2010 och 2014. Det var som ett vattenhål för mig och mina tjejkompisar. Happy Hour varje kväll och 5€ per drink – svårslaget!

 

Den här vyn strax efter solnedgången är ännu mer svårslagen och den ligger bara ett par kvarter från La Bombe. Snubben på hästen som pryder rondellen på Place de la Victoire är Louis XIV – alltså Frankrikes sista kung och Marie Antoinettes make. De som blev av med huvudet. Visste du förresten Frankrike använde giljotin som avrättningsmetod ända fram till 1977? Sjukaste jag hört.

 

Såhär hade det kunnat se ut från mitt fönster: sopor som ligger på gatan för att någon strejk pågår, en bilförare som stannat mitt i den enkelriktade gatan och “franska balkonger” som inte gör någon direkt nytta.

 

Kanske hade jag haft en snygg fransman att hänga med också. En icke-rökande, världsvan man med bra hårfäste trots sina snart 40 år i livet som älskar att ge presenter. Som sagt, detta är drömmar och då kan mirakel ske.

 

För att inte smälta bort på Paris sommarheta gator, är en resa till kusten mer än nödvändigt. Så jag hade hoppat på ett TGV och fyra timmar senare befunnit mig 800 km söderut. Gärna till någon sömnig okänd by dit inga turistbussar någonsin hittar.

 

Eftersom att sommarrean startar i Paris idag så vore likaledes en shoppingtur en bra idé (förutom det där att riskera att bli nedtrampad av rika turister från Kina och Ryssland). Jag hade kollat in Comptoir des Cotonniers men väntat med att köpa någonting tills “la troisième démarque” när allt går för 70 %.

 

Med det så tar jag fram skämskudden då det här tar priset i klyshigt Paris-romantiserande, men så får det vara. Nu ska jag fönstershoppa reaplagg på comptoirdescotonnier.com.

À bientôt mon cher ami, bisous!

 

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *