C'est la vie

Lucia

Mina år utomlands har fått mig att uppskatta svenska traditioner och högtider lite extra. Jag och mina svenska vänner brukade hänga på låset varje år för att få tag på några av de åtråvärda biljetterna till årets Lucia-firande på Svenska Kyrkan i Paris. Jag är dock för lat för att gå och se något Luciatåg i kyrkan varje december men då är det lite extra fördelaktigt att jobba på en skola. På den här skolan är det alltid femmorna som går tåget iklädda vita klänningar och med glitter i håret – alltså mina före detta elever. Även om jag bara var deras lärare i några månader så blev jag ändå ganska rörd över deras framträdande. Plus att julsånger är så stämningsfulla och verkligen lockar fram känslor hos mig. Det är så mycket minnen kring det. När de sjöng Nu tändas tusen juleljus tänkte jag på min farmor. Jag älskade den låten och brukade be henne sjunga den för mig när jag skulle sova. Detta oavsett årstid kan tilläggas. Det kunde vara en högsommarkväll i juni men det bekom mig inte utan jag skulle tvunget höra den då med.

Efteråt bjöds personalen på lussebullar. Jag har varit väldigt frusen senaste veckan så jag googlade på det och insåg att det kanske är för att jag gått ner en del i vikt, så nu är min plan att äta mer så att jag samlar på mig lite mer underhudsfett. Om det är av hälsoskäl borde jag väl få lov att kränga en till lussebulle? Jag har planering idag men såhär en vecka innan julavslutningen finns det inte så mycket att planera för så jag känner mig ärligt talat lite uttråkad. Just nu sitter jag och funderar över om jag ska ta mig till Emporia efter jobbet och handla lite julklappar eller om jag ska åka hem och parkera i soffan. Jag har ju tid att fundera över det idag, som sagt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.