Ljus i vintermörkret

Den här veckan kom solen tillbaka till Malmö (den finns ju där ständigt men har som bekant gömt sig bakom ett mer eller mindre tjockt molntäcke sedan början på november) så jag har försökt att suga åt mig ljuset så mycket som möjligt. Öppna fönstret hemma och sticka ut huvudet, kisa upp mot solen och känna energin strömma genom kroppen. ”Solljuset är verkligen en hårdvaluta den här tiden på året”, sa en kvinna när hon lämnade över sin plats i fönstret på Östra Kaffebaren häromdagen. Så sant som det är sagt. Där satt jag med en cappuccino och en fransk pepparkaka medan jag hade ena ögat ut genom fönstret och det andra i en spännande deckare. Det är för övrigt fint med kaféer där det fortfarande går att få kaffe och kaka för under 50 riksdaler.

Just för tillfället känns det som att livet går lite i stiltje, som det ofta gör såhär veckan innan julafton. Jag har plockat upp mitt årliga missbruk av clementiner, låter Vänner-avsnitten rulla och ligger länge och drar mig i sängen på morgonen. Jag tar dagarna som de kommer med andra ord. Något annat som ger ljus i vintermörkret är en speciell person som nyligen traskade in i mitt liv och gjorde det lite bättre. En person som är lite knasig och väldigt omtänksam. Som säger att jag är fin, värmer mina kalla fötter, får mig att skratta samt sniffar i mitt otvättade hår och säger att jag doftar gott. När jag känner mig redo så kanske jag berättar mer om denna livshändelse men just nu vill jag hålla det för mig själv och mina närmaste.

Idag vaknade jag vid tio och tillbringade förmiddagen i soffan. Såg klart en film, åt frukost, drack kaffe och sen gav jag mig ut för att jaga rätt på julklappar till mamma. En lördag på ett köpcentrum i Malmö, tre dagar innan jul, är inte riktigt lika brutalt som att gå på Galeries LaFayette på Boulevard Haussmann men efter 45 minuter i trängseln var jag nöjd över att ha hittat det jag sökte så att jag jag kunde åka hem. Nu ska jag äta och vila innan det är dags för julfest.