La vie est belle
Igår såg vi den italienska filmen ”La vita e bella”. Ni har säkert sett den? Jag älskar den filmen. Dels pga språket (även om det var lite svårt att hänga med ibland med fransk undertext, haha) och dels för att Roberto Benigni är så underbar i sin rollfigur. Hur han totalt sätter sig själv och sina egna känslor åt sidan för att hans son inte ska veta vad som egentligen händer. Jag skrattar alltid genom hela filmen, och gråter i slutet. Det är hemskt att det verkligen har hänt. Att människor blev (och än idag blir det i vissa länder) behandlade som boskap och ingenting värt. Det gör ont i hjärtat.
Jag tycker helgen gick så snabbt. Kanske är det för att vi mest tagit det lugnt. Men än har söndagen bara börjat så jag får väl göra det bästa av den. Som att äta frukost i sängen och pussas med pojkvännen.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Malin
Sag den i skolan nar jag gick i nian minns jag. Min samhallskunskapslarare var bara 27 och han berattade att han sag den under lararutbildningen (innan han sjalv fick barn) och saklart kande med karaktarerna men han grat inte – sen sag han den igen efter att han sjalv fatt sin lilla son och grat floder!
Cat
Den är så vacker och sorglig på samma gång. Varje gång jag sett den går jag runt och ropar "God morgon prinssesa" i några dagar. Fast på italienska, men jag ska inte ens försöka mig på att stava på det språket, så det får bli på svenska istället.