Igår träffade jag en kompis jag inte träffat på länge för ett glas vin i Moriskans Bistrobar. När dessutom ett gott glas Sauvignon Blanc inte kostar mer än vad ett dyrt glas Chablis skulle kostat i Paris så känner jag mig hoppfull. Tiderna har förändrats. Förr kom Husets vita från en dunk med billigt importerat tyskt vin medan de nuförtiden faktiskt serverar hyfsade druvor till hyfsade priset. Eller har jag bara blivit äldre med högre krav på kvalitet? De senaste åren har jag nog inte beställt husets vin en enda gång utan att fråga vad det är som de serverar. Hursomhelst så satt vi där i den folktomma baren i 1,5 timme medan vi pratade om lite allt möjligt.
När vi skiljdes åt tog jag bussen hem till mamma där syrran väntade. Efter middagen utsattes vi för Mello-tortyr, eftersom att mamma sett fram emot Melodifestivalen i flera månader. Själv tittar jag endast på det vid vapenhot, eller för mammas skull då. Det är som att det blir värre och värre för varje år med den ena dåliga låten efter den andra. Jag och min syster roade oss i stället med att ta selfies i sann Millennials spirit – duck face och fredstecken.
Nu måste jag fortsätta plugga här. Bloggen är tyvärr inte superrolig just nu men jag måste prioritera skoluppgiften som ska vara inlämnad i morgon. Ha en fin söndag mina vänner!
Håller med, mello kan man bara se under pistolhot. Det blir verkligen bara värre och värre. Lycka till med skoluppgiften. Kram
haha! Håller med dig
Tror att den generation din mamma och jag tillhör har ett nostalgiskt minne av att Melodifestivalen var en njutbar höjdpunkt och därför känner att man ska titta. Men – för min egen del blir det alltid en katastrof numera, så även i år…. Fattar inte vad det är numera, men musiken är definitivt inte i centrum i flertalet inslag! Man får kämpa för att hålla ut 😉
Ja det är nog så. Det är trots allt underhållning, även om det kanske mest är för att fasas över och skratta åt konstiga bidrag 😉
Hehe 😊
Haha precis! Tack kära du <3