Det bästa av två världar

Helgen inleddes med en mysig fika hemma hos Madde med lilla Chloé. Jag köpte med mig kakor och sedan gjorde vi ett par cappuccinos som vi åtnjöt (herregud vilket pretentiöst val av ord) medan Chloé kletade choklad på soffan och tvingade mig att rita en teckning (hon har tydligen inte så höga krav på bildkvalitet). Även om jag själv inte har barn, och just för tillfället inte känner att jag vill ha några heller, så är det så fint att lära känna sina vänners små avkommor så pass mycket att de utvecklar en relation till mig också. Det kan vara svårt det där för jag kan inte alltid relatera till livspusslet som uppstår när någon får barn. Trots det så blir jag så glad av att få vara en del av det för det finns ju en anledning till att dessa människor finns i mitt liv och då är det inte mer än naturligt att jag tycker om deras barn. De kan skrika och gråta, med snor som rinner ner i munnen men ändå så fylls jag med en överraskande stor värme och kärlek till de små liven. Samtidigt som jag inte ska sticka under stolen med att jag trivs med att kunna åka hem till mitt bekväma singelhushåll. Jag får det bästa av två världar.

Nog om snoriga ungar nu. Vad gör en barnlös singelkvinna in her 30’s en fredag kväll? Det här med att planera helgerna är jag inte särskilt bra på, vilket tyvärr ofta innebär att jag sitter där ensam och inte har några kompisar att leka med. Där har vi någonting jag saknar från tiden då jag bodde utomlands – den spontana livsstilen. Jag chansade dock och föreslog till en vän att mötas upp för en välbehövlig afterwork på Moriskan, där de även har gratis vegetarisk buffé på fredagar. Lyckligtvis så var hon ledig och längtade efter ett glas fredagsvin. Efter två timmar rundade vi av och åkte hemåt. Jag är sådär trött att jag knappt vet vad jag heter så nu tänker jag äta vindruvor och choklad i sängen medan jag ser på en serie. Tanken var att kolla på en film men jag vet inte om jag ens orkar hålla mig vaken i minst 1,5 timme till.