Copenhagen

Afterwork med temat kulturkrockar

 

En fransk vän bjöd med mig på en dansk-fransk AW en kväll i förra veckan på en bar i Köpenhamn. Vi var inte så många, men det var himla trevligt alltså. Det visade sig dessutom att en av killarna jobbat ombord på en av färjorna på företaget jag arbetar för. Funny coincidence, or what? Där var även ett par från Caen och en dansk tjej som verkade väldigt gullig. Jag hoppas att vi snart lyckas organisera fler sådana träffar för nu har vi till och med skapat en Facebook-grupp. 

 

Det är för övrigt riktigt kul att höra fransmäns syn på oss svenskar och skandinaver. En av dem tyckte att det var märkligt att se så många pappor gå med barnvagnar. Det där ser man inte så mycket i Frankrike nämligen. Det finns ingenting som heter “pappaledighet”. Fast okej, i Danmark så är det faktiskt inte som i Sverige heller. Där har pappan 14 dagar från att ungen kommer ut, och så kan de ta ut 14 dagar till under första året (om jag förstått det rätt). Pappaledighet utöver det är inte så vanligt, men det händer. Däremot är danskarna mycket mer jämlika än fransmännen (även om vi svenskar faktiskt kommit snäppet längre i den frågan), så för en fransman som många gånger inte är så delaktig i sitt barns första år, är det lite av en “eye-opener” att se så många engagerade fäder här i de nordiska länderna. 

 

En annan sak som vi diskuterade, och som de inte är vana vid, är kramar. Att kramas är väldigt intimt i fransk kultur. Du kan krama din familj, din partner och dina allra bästa vänner, men inte direkt kompisar eller någon du bara träffat några gånger. Vi pratade om just detta och jag kom att tänka på när min kusin var på besök i Paris och gav Christophe (för er som är nya läsare så är det min franska ex-pojkvän) en kram. Han blev så himla obekväm och pratade om det här scenariot flera gånger när ämnet kom upp i olika sammanhang med andra fransmän. Samma sak var det efter att det tog slut mellan oss. Till och med när vi skulle säga hej då dagen innan jag flyttade hem till Sverige så kunde han inte krama mig. För honom kändes det för intimt när vi inte längre var pojkvän och flickvän. Sist jag var i Paris och vi sågs för en kaffe så gav han mig en lam och stel kram, bara för att jag tvingade honom. Jag bara “kan du ge mig en ordentlig kram?!”, haha.

 

Det är roligt att höra om hur utländska uppfattar oss svenskar.

 

Om ni är nyfikna på andra inlägg som jag skrivit angående fransk kultur och skillnader mellan hur det är i Sverige och Frankrike, så kan ni läsa dem HÄR.

 
0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *