När jag skrev inlägget igår var jag så trött och uppgiven. Jag vet att det är svårt att kommentera på en sådan text och jag söker inte bekräftelse eller tröst, men på något vis var det så fint att få omtänksamma mail, ett par uppmuntrande kommentarer och att några av er klickade på det där hjärtat längst ner till vänster. Tack för att ni finns där. När dessutom vänner som läser bloggen hör av sig för att visa att de finns där, då blir jag lite extra varm i hjärtat. Jag har de senaste åren fått upp ögonen för skrivandet och insett att det är det jag brinner för. Tyvärr…

Jag har haft en riktig fixardag. Storstädat hela lägenheten, satt ihop en hylla till duschen som jag köpte på IKEA för några veckor sedan (prokrastinera är tydligen min grej men det måste det bli ändring på), tvättat mattor, ringt några samtal, organiserat i badrumsskåpet, burit ner lådor och väskor till förrådet samt mailat en årsmöte-kallelse till en fellow styrelseledamot. Jag hann dessutom även träna och handla. Det är så skönt att ha fått det gjort så att jag kan ägna mig åt helt andra viktigare saker i morgon utan att känna stress över min stökiga lägenhet. Nu står en paj i ugnen, eller fransk quiche är det egentligen med recept…

”It’s the wind speaking.””What does it say?””I don’t know, I don’t speak Wind.” Jag fick en fråga om jag var medveten om stormen som har härjat i Kapstaden – eller egentligen hela Western Cape – och det hade jag såklart koll på. För er som inte vet om det däremot så drabbades den sydafrikanska staden av en ganska kraftig storm innan helgen. Kapstaden är en blåsig stad och under vintermånaderna är det inte ovanligt med så kraftiga stormbyar att skolor stängs och människor råds att stanna inomhus. Jag var med om ett par dagar under mina månader i Kapstaden då det var riktigt hårda vindar och vid ett tillfälle minns jag nästan…

Äpplet faller inte långt ifrån faster-trädet, som man säger. Nej så säger man kanske inte men precis så verkar det vara med min kära brorsdotter. Hon är lika bestämd och envis som jag var när jag var liten. Fast sådär söt och gullig så att jag glömmer bort irritationen från minuterna innan då hon vägrade att ta på sig skorna, så fort hon tittar på mig med sina bruna ögon och fnissar lite pilimariskt. Egentligen kanske det är förvånansvärt att jag kommit fram till beslutet att jag inte vill ha några egna barn (jag säger aldrig aldrig, men jag har inget sug efter det alls av flera anledningar) för jag är…

En bild på mamma, mig och min syster Julia från en kväll i höstas, några dagar innan jag flyttade till Kapstaden. Igår när jag, mamma och syrran åt födelsedagsmiddag så skämtade vi om att jag på många sätt är lik min kära mor. Som till exempel att jag har lätt för att tappa tråden medan jag berättar någonting eller tar hundra år på mig att göra i ordning min frukost. Sen behöver jag en halvtimme på mig att äta upp den för att det ska kännas värt besväret. Plus att jag gjort allt annat än det jag egentligen skulle göra och slutligen lämna lägenheten och komma ut i solen. Ur en…