LIFE

För fyra år sedan bodde jag ihop med den jag då trodde var ”The love of my life”.
För tre år sedan hade jag precis slutat gråta över att det tagit slut med den kärleken och grät i stället över hur jag vantrivdes på mitt jobb.
För två år sedan hade jag vågat ta chansen ut i världen, bodde i Paris, kunde kommunicera på franska och levde i en spännande bubbla med mina nyfunna vänner.
För ett år sedan hade jag träffat en ny kärlek som jag trots 1,5 år på distans fortfarande älskar oändligt mycket.
Och nu är jag här. Min utbildning är snart klar och om 2 veckor blir jag Paris-bo igen.

Tänk så livet kan förändras efter de val man frivilligt gör eller tvingas göra. Mycket har hänt under de fyra åren men ändå går tiden så fort. Hur många säger i december ”tiden har gått så fort detta året”? Ändå hinner så mycket hända under ett år.

Allting jag varit med om de senaste åren har format mig som person. Alla jobbiga stunder. Alla roliga stunder. Alla människor jag mött. Den nya kulturen jag lärt känna. Det nya språket jag lärt mig behärska. Alla resor jag varit på. De arbeten jag jobbat med. Rotlösheten. Utbildningen jag gått. Kärleken som tog slut och kärleken som jag fann.

Från den förvirrade och omogna tjejen till den självsäkra och självständiga kvinnan jag blivit idag. Det är ganska fantastiskt faktiskt hur mycket man kan utvecklas och växa bara på några år. Jag ångrar ingenting och är så tacksam för den väg jag gått. På den vägen har jag mött så mycket som jag är tacksam för.

Livet är sannerligen spännande ibland. Oförutsägbart. Man vet aldrig vad som kommer hända.

Det är som de säger: Hellre ångrar det man gjort på än det man aldrig vågade göra.