C'est la vie

Det perfekta livet… eller?

En fin bild på god och dyr hämtmat, men den där majonäsen med ägg var antagligen anledningen till att jag blev matförgiftad och hade världens tråkigaste helg, för andra veckan i rad. 

 

Jag läste precis den här artikeln med David Hellenius om en ny serie som han tydligen är med i på TV, “Finaste familjen”. Den spelar på hela den här “perfekta livet på sociala medier”-hetsen som pågår överallt.

Alltså, jag gillar verkligen honom. Han bjuder på sig själv, är en duktig programledare och vågar göra och säga sådant som andra drömmer om att våga yttra sig om. 

 

Dessutom har han så rätt. Många läser bloggar eller följer personer på Instagram som verkar ha helt perfekta liv, och det får dem att må dåligt. Jag var där också. Tills jag insåg att jag inte mådde bra av att jämföra mitt liv med fasader av människor som jag inte hade en susning om egentligen. Alla de där som lägger upp bilder på fantastiska semestrar, kärleksförklaringar till sin perfekta man eller taggar sina bilder tillsammans med vännerna med #minavännerärbättreändina (jag förstår inte grejen med det – sen när blev vänskap en tävling??). De där som inte har råd att resa, precis skiljt sig eller är mobbade i skolan blir deppiga för att de inte har det där som de andra har. 

 

Jag är ju, som ni vet, ganska öppen med hur det är i mitt liv. Det har sina dalar och det har sina toppar, men det ni ser i bloggen är bara ett fragment av mig och min vardag. Det kanske ser ut som att jag alltid har det skitkul med kompisar, reser till höger och vänster och äter lyxfrukost varje helg. Vissa dagar känner jag mig ensam, avundas andra som åker på fantastiska resor med sina respektive eller äter ett stekt ägg till middag som hunnit kallna för att jag samtidigt måste multitaska med att städa toaletten, duscha och rensa kylen från ruttna grönsaker för att somna i tid och ens orka upp på morgonen (vilket jag knappt ens gör). Jag har blivit sviken av så kallade vänner, nobbad av killar, känt mig osäker på jobbet, storgråtit över jobbiga familjekriser och en massa annat. Fast det delar jag ju inte med mig av. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte alla människor som delar med sig av exakt ALLTING de gör, VARJE dag. Och då tycker säkert vissa av er att jag delar med mig av mycket. 

 

Jag avinstallerade faktiskt Instagram när jag var sjukskriven, och efter det så slutade jag följa en massa konton. Nu kollar jag bara Instagram en gång om dagen, ibland bara några gånger i veckan. Samma sak med Facebook. Jag läser några större bloggar, men alla opersonliga modebloggar går bort. Tyvärr tror jag att många unga läser dessa bloggar och tror att de faktiskt har betalat för allting som de har på sig eller får åka iväg på. Anledningen till att de faktiskt KAN leva så som de gör, är ju för att de blir sponsrade med så mycket att alla de pengar som rullar in är ju i princip bara en bonus. Vi har ju faktiskt ett eget ansvar också att vara selktiva, och att avlägsna oss från sådant som får oss att må dåligt. Om någonting tar mer energi än det ger så är det dags att säga “bye bye” till det. Precis som en relation eller ett jobb. Sedan är det ibland lättare sagt än gjort, såklart.

 

Men lova mig en sak. Ta min blogg, det jag skriver och utsidan som jag visar upp med en nypa salt. Vissa gånger är det allvarliga ämnen, som nu, men många gånger är jag ju även ganska ironisk. Det hoppas att jag att ni redan vet. 

 

 

Vad tycker ni om allt det här med sociala medier och den “lyckliga livet”-hetsen i vårt samhälle? Håller ni med? Det vore så kul att höra er åsikt!

 

 
0

0 kommentarer

  • Cassandra

    Håller helt med. Tog bort mig från facebook i julas och det är ett av de bästa besluten jag tagit! Kommer inte skaffa det igen. Någon sa "Men då kommer man ju inte få så många grattishälsningar!" och det är sant, jag fick "endast" grattishälsningar från de som betyder något i mitt liv, de allra närmaste och det betyder så mycket mer än 100 hälsningar på Facebook. Tog en lång paus från mitt bloggande förut också, men ville så gärna dokumentera mitt utbytesår till Frankrike så skaffade en blogg för just det, ser mitt bloggande som en liten hobby också, så det blir något annat för mig. Roligt att läsa dina tankar! Känns som att det blir allt viktigare att lyfta fram det i vårt samhälle idag.

  • teruko

    Håller med om varje stavelse. Det blir en overklig verklighet som presenteras, men så måste det kanske också bli? Vissa mindre glamorösa händelser och upplevelser går det ju t ex inte att dela med sig av helt enkelt, då flera andra personer ofta är inblandade. Man får som läsare ha en selektiv blick och förstå att allas tillvaro har både toppar och dalar. Tycker du lyckas hålla en bra balans i att förmedla detta!

  • Jennie

    Så sant! En fd kollega till mig la alltid upp hur fantastiskt hennes man/liv/vänner var med parweekends och tjusiga middagar. Senare fick jag höra att hennes man varit otrogen och att de hade skilda sovrum hemma… Brukar ofta tänka på det när någon ser ut att ha det "för bra". Tror att många som överdriver den lyckliga fasaden överkompenserar för något annat de mår dåligt över.

  • Ellinor

    Jag vet inte om man blir klokare med åren (har ju gått och blivit vuxen på riktigt nu), men släppte den där hetsen och omedvetna jämförelsen för länge sedan. Innerst inne så vet vi att det som visas upp i sociala medier endast är en bråkdel av helheten. Självklart väljer då många att endast visa upp de positiva sidorna. Somliga tilltalas kanske av detta om man endast är intresserade av en särskild nisch (skor t.ex.) Själv föredrar jag de mer personliga bloggarna och instagramkontona. Men det kanske också är ett steg på vägen att släppa det där ytliga, att faktiskt fokusera på nära och kära.

  • Christine&OtherSweetStories

    Jag tror snarare att för många är det önsketänkande med mycket de visar upp på sociala medier. Och jag håller med, det är bättre att fokusera på det positiva!

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja jag har varit med om samma. Har en fd vän som köpte en perfekt lägenhet mitt i smeten som hon och hennes kille renoverade till ett fantastiskt "palats" och de la alltid upp bilder på fina parmiddagar. För några dagar sedan ser jag hennes "pojkvän" på Tinder. Visste inte ens om att de gjort slut! Så det var inte så lyckligt där trots allt och ett perfekt hem är ingenting när relationerna inte är bra.

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja jag håller med. Jag tror också att det är viktigt att vara selektiv och tänka på att det som visas i bloggar bara är en liten del av folks liv. Och tack, det är fint att höra!

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja det har du helt rätt i! Jag har funderat på att göra samma, men samtidigt så är det ett perfekt verktyg för mig att följa mina vänner runt om i världen och hålla kontakten med dem. Det är dessutom en bra grej för att bibehålla ett nätverk. Jag tror bara att det är viktigt att använda det på ett vis som man är bekväm med. Jag är inte den som uppdaterar där en gång om dagen. Jag förstår också vad du menar med bloggen. För mig är det likadant 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *