Those will be the best memories for me

Jag hade en riktigt mysig eftermiddag med Janis. Vi strosade runt och sen satte vi oss i parken och pratade i ett par timmar. I helgen flyttar hon ner till sydöstra Frankrike precis vid schweiziska gränsen för att jobba i Schweiz (alltså lönerna där… herregud..). Hon ska alltså flytta från Paris och eftersom hon var en av de första jag lärde känna när jag flyttade till Paris 2009 känns det så klart väldigt tråkigt. Vi har gått genom mycket hon och jag, både jobbiga erfarenheter och roliga upplevelser. Jag minns när vi träffades och hur typiskt amerikansk hon var i början. Hon hade bott i LA i flera år och var lite sådär som amerikanare är som levt i en låtsasvärld. Ytlig och ville bara hitta en rik man. Vi brukar skratta åt hur naiva vi var för tre år sedan, haha. Men fasaden revs ner och nu är hon en av de mest ödmjuka människorna jag känner.

 

Som tur är så stannar hon i Frankrike så vi i alla fall kan hålla kontakten lättare. Men det kommer kännas tomt här. Det är märkligt det där hur någon man bara känt några år kan komma att bli en så nära vän. Hur sorgligt det kan kännas när de försvinner.

 

Det är tyvärr ofta så här i Paris. Folk kommer och går. Jag vet inte hur många vänner jag sagt hej då till de senaste åren (saknar dig Ina!) och det är lika ledsamt varje gång. Som tur är så kommer de flesta tillbaka, även om det bara är för ett helgbesök.