Varning för gnäll

Bonsoir mes amis! Långfredag idag och jag sov som en kratta i natt. Dels på grund av min snarkande man och dels på grund av ångestfyllda drömmar. Ni vet stressdrömmar där någon jagar en eller något väldigt jobbigt sker? Jag sover generellt ganska lätt och drömmer mycket, och kommer ihåg drömmarna nästa morgon. Min sambo älskar att lyssna på när jag berättar om mina drömmar så fort vi vaknat. ”Åh vad intressant, älskling. Berätta allt om din dröm…”, säger han glatt. Nej, det gör han inte.

När jag och min kusin/syster var barn/tonåringar brukade vi alltid berätta våra drömmar. Det gör vi faktiskt fortfarande om det är någonting knäpp dröm. Förstår inte hur man inte kan tycka att det är kul att höra om?

Här kommer lite annat från senaste dagarna när jag mestadel varit ledig. Jag tog två semesterdagar onsdag och torsdag och det har varit så himla skönt. Det har varit vårvarmt och soligt. Jag har tränat och känt mig duktig.

• Jag var och såg filmen Anora i tisdags tillsammans med Clara. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte att den var bra eller dålig. Den var minst sagt speciell och inte vad jag hade väntat mig. När eftertexterna kom tittade vi på varandra med en blick som sa: ”eh, va?”. Ett tag var det väldigt rörigt med kaos och skrik, nästan så det kändes som en fars. Den fick den svenska filmen ”Tomten är far till alla barnen” att verka lugn, om man säger så. Hade ibland lust att be karaktärerna hålla käften och lyssna på varandra. Ingen av dem var särskilt älskvärd. Däremot var den faktiskt ganska rolig på sina ställen och väckte definitivt tankar. Bra skådespel också. Fler som sett Anora? Vi såg filmen på Spegeln som är en gammal bio från 1934. De har dels en bistro med uteservering, men även servering i salongerna där man sitter i sköna fåtöljer och kan dricka och äta under filmens gång.

• Efter väldigt mycket prokrastinerande har jag äntligen lagt upp gardinerna i sovrummet. Vi har fyra stycken där inne för att täcka de stora fönstren. Jag köpte uppläggningstejp från Hemtex som jag sedan strök på med strykjärnet på strykbrädan (utan att ta ner gardinerna). Det blev långt ifrån perfekt för det tog ett par omgångar att lära mig vilket som var det bästa sättet. Dessutom var det inte lätt lätt att göra det med mörkläggningsgardiner i polyester. Någon gardinlängd blev lite för lång och någon blev lite för kort, men med tanke på mina bristande kunskaper inom syslöjd är jag ändå nöjd. Här kan du se hur långa de var innan (skrolla till bilderna längst ner).

• Någonting jag totalt misslyckades med i veckan var den här banankakan. Allt gick bra tills att M tyckte att vi skulle smaka på det innan vi gick ut för att köpa mat. ”Vänd upp det här!”, sa han entusiastiskt och drog fram en skärbräda att hälla upp kakan på. Jag hann inte ens tänka klart innan bakverket hade vält ut och gått sönder helt och hållet. När han sen skulle ”rädda” det blev allting värre. Ja ni ser ju själva. Upp var ner och ner var upp i en enda degröra. Jag var INTE glad efter att ha tillbringat en timme med det där och lagt min sista energi på bakning. Stämningen var minst sagt spänd medan vi gick för att hämta vår middag.

• En annan härlig grej: mitt livs andra p-böter!
  Jag kom hem från jobbet i tisdags och tänkte när jag gick in genom porten att jag ska gå ner och flytta bilen för att det är städdag. Tror ni att jag glömde bort det fem minuter efter att ha kommit genom dörren? Jodå. Tur i oturen att jag fått tillbaka från skatten. Som ni ser behöver jag verkligen tvätta bilen också. Har lovat M i flera månader att ta hand om det (han betalar parkering och annat så det är verkligen det minsta jag kan göra). Jag ska. Snart!

• Jag blir så förundrad av svenskars vilja att köa när de verkligen inte behöver det. Typ till bardiskar eller i butiker fastän det helt uppenbart är olika köer till fler kassor. Som idag när jag var på Ekohallen för att hitta påskgodis till vår familjs påskjakt (varje år gömmer jag små godisägg som alla får strida om att hitta – det är the law of the jungle, haha!). Folk stod och köade till lösgodiset. Detta är alltså en tiometersvägg med lösgodis där man kan plocka godispåsar och skedar var som helst. Jag har aldrig sett det förut. Varför gör man så?

Nog med gnäll från mig. Det märks att jag behövs sömn, kanske även en weekendresa till Paris. Mattias frågade mig innan i kväll varför jag inte bara sköljer av mjölkvispen efter att jag använt den i stället för att låta mjölken torka in, och då blev jag sur och svarade någonting spydigt tillbaka om hans tillkortakommanden. Hej jag heter Christine och jag är en småsint jäkel. Notera att jag faktiskt bad om ursäkt sen. ”ÄLSKA MIG!”, säger jag då med hög stämma och han svarar alltid att han trots allt älskar mig. Tur det. Jag tänker läsa min bok en stund och sedan sova minst nio timmar så att jag är pigg och glad i morgon. För husfridens skull.

Nej fy, detta inlägg blev ju verkligen övervägande pessimistiskt. Förlåt kära läsare (+älskling), jag ska producera mer positivt bloggmaterial nästa gång!