Psykisk ohälsa,  Tankar & Funderingar

Sviterna efter en depression

Jardin du Palais Royale, Paris May 23 2014.

Igår insåg jag att jag måste börja lyssna på kroppen och huvudet mer, för de senaste veckorna har gamla tecken kommit tillbaka. För er som nyligen hittat hit så gick jag genom en ganska svår depression förra året, vilket var en följd av att jag 2015 “gick in i väggen”. Det känns fortfarande konstigt att säga att jag var utbränd, eller led av “utmattning”. Jag gillar inte att kalla det så för jag vill inte förstora ett tillstånd eller förminska andras betydligt värre upplevelser. Samtidigt så mådde jag verkligen inte bra psykiskt och det var på grund av en enorm prestationsångest som ledde till panikattacker på jobbets toalett, inre stress och en extremt låg självkänsla.

Jag kom till en punkt då jag inte hade någon ork kvar varken mentalt eller fysiskt. När jag tänker tillbaka på det kan jag nästan bli lite ledsen över hur djupt ner jag var med ångest, självförakt och total hopplöshet. Jag hade minnesrubbningar, noll koncentrationsförmåga och tyckte att jag var helt värdelös på allt. Antingen grät jag som ett barn för minsta lilla motgång eller så var jag ett tomt skal utan livslust.

Nu är jag betydligt starkare i mig själv, min självkänsla har byggts upp och det finns inte längre en rädsla för att sjunka ner i samma fördärv igen. Tidigare förstod jag inte att det inte gick att göra bättre än sitt bästa med de förutsättningar som jag hade som verktyg. Nu vet jag att jag inte behöver prestera utöver den nivå som är rimlig. Detta har varit mycket tack vare terapi och att aktivt jobba för att sänka kraven på mig själv.

De senaste veckorna har jag däremot inte riktigt känt igen mig själv. Jag tappar saker, glömmer bort viktiga ärenden, har svårt för att komma till ro på kvällarna, orkar inte komma upp i tid på morgonen för att jag är helt orkeslös, har gått ner i vikt och känner av den där inre stressen allt oftare. Jag är dessutom väldigt känslig för ljud, negativ energi och märker att jag blivit lite smått bitter. Då är jag skyldig mig själv att agera och vända på steken. Vara lite extra snäll mot mig själv och prioritera min hälsa. Påminna mig själv varför jag alltid måste älska mig själv tillräckligt mycket för att inte kompromissa med mitt självvärde. Så idag är jag hemma och återhämtar mig.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *