Isolerad

Halloj, sitter på intenetcaféet igen. Livia har sin sista dag i seglarkursen i eftermiddag så jag kunde ta en timme här på intenetbaren.

Jag är dödstrött, somnade nästan i bilen på väg hit till Orbetello. Och ikväll är de ute på middag igen. Och jag har, dumt nog, lovat att laga maten ikväll. Föreslog tacos men såklart har de inte allt man behöver. Tacos utan tacoskrydda är inte mycket till tacos. Italienska mataffärer är VERKLIGEN inte som i Paris. Eller Sverige. Fast det är inte mycket som är som Sverige. Tro mig, när man lever borta från sitt hemland så lär man sig att uppskatta allt man tagit för givet innan. Mina barn ska växa upp i Sverige, no doubt about it.

Idag var vi bara på stranden ett par timmar. Thank god! Jag spyr på Spiaggia Ultima snart! Jag gråter nästan när jag ser alla som är på stranden med sina vänner och har roligt, folk som kan ligga i skuggan och läsa en bok halva dagen, folk som kan äta sin lunch i lugn och ro utan fråga en 4-åring 10 gånger om han vill ha en juice eller inte. Alla självupptagna rika människor gör mig nästan upprörd. Vad fasen har man nanny’s med sig på semestern egentligen? Jo för att man är för självupptagen och självisk för att orka uppfostra dem så man pallar med dem. Som nu när vi skulle iväg. Umberto skulle till huset och Marie och jag med barnen till Orbetello. Istället för att ta med Falco hem så skulle han VILA så Marie fick ta med Falco. Vila från vad? Att göra nada? Blir knäpp på den människan. Idag när vi skulle till standen så för en gångs skull så tog Umberto en av strandväskorna(vi har flera för mat, badkläder, handdukar, leksaker etc…) och gnällde för att det var tungt. För helvete är du en man eller en 10-åring unge? Jag och Marie bär varenda jäkla dag allting.

Sorry, jag är trött bara. Därav det något negativt bittra inlägget. Och sen att veta att hela familjen plus min älskade kusin med flera kommer vara på landet samtidigt nästa vecka, och jag sitter här utan kontakt med vänner och familj. Ja det gör mig lite låg. Jag vill också till Väddö! *snyft*
Jag hoppas verkligen ni får det helt underbart där på era semestrar! Brorsan, Sophia, syrran.. allihop. Ni är värda det. Särskilt du Johan. Lova mig att verkligen koppla av och STÄNG AV telefonen! 😉
Men snälla, maila inte eller ring och berätta om hur mysigt och trevligt ni har det. Jag vill INTE höra. Ok?

Aja, wish me luck ikväll att barnen somnar direkt och att jag får lite tid för mig själv.

För att avsluta med något positivt… jag börjar bli ganska brun och på tisdag är jag HELT ledig igen. Woho!
Ciao!