Den ständiga rotlösheten
Så fort jag tittar på mina bilder från resan så saknar jag Hanoi. Jag saknar storstadspulsen. Den där anonymiteten som tillåter en att vara precis den man vill. Två dagar in på semestern så sa jag till min syster att jag till och med skulle kunna tänka mig att bo i Hanoi. För jag blev så blixtförälskad. Jag saknar det där utlandslivet. Det som är annorlunda, spontant och som får mig att gå ur min komfortzon. Utmaningen med att leva i en annan kultur och förlita mig helt på mig själv. Vetskapen att helt oväntade och livsomvälvande äventyr kan hända. Det är det jag drivs av. Även om det många gånger gjort mig frustrerad. Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid att återanpassa mig efter att ha bott utomlands, men ibland undrar jag om jag någonsin kommer göra det. Hur kan fem år i ett annat land ha en större påverkan än 25 år i sitt eget? Om det inte vore för den ohållbara livssituationen jag hamnade i under min vistelse i Kapstaden så hade jag troligtvis varit kvar där ännu. Det är en smärtsam påminnelse om den rotlöshet jag kanske alltid kommer ha.
Såklart kan det vara post-vacation-blues, eller för att det är den där tiden på månaden då jag är extra känslig. Kanske är det saknad efter vänner som bor långt bort, i till exempel den där storstaden som jag den senaste tiden börjat sakna mer och mer. Kanske ångrar jag det här förvirrade blogginlägget i morgon.
Nu ska jag fixa lite pasta till middag och sedan se på en film. Mamma tipsade mig om serien Riviera som hon tyckte var ”helt fenomenalt bra”. Jag såg ett avsnitt och kände ungefär som att jag tittade på dålig såpopera från 90-talet. Mamma och jag har inte samma smak när det gäller TV och film.
Du kanske också gillar
Emily & Christine in Paris
Archive diving: Summer of 2009
0 kommentarer
fridasfriday
Känner igen mig i dina tankar. Jag kommer nog också alltid vara lite rastlös i Sverige efter att ha bott en stund utomlands. Det underbara är att du kan åka tillbaka på semester och uppleva det allra bästa du tyckte om Paris och Kapstaden, men slippa det som kändes allra mest negativt. Så kände jag starkt när jag åkte tillbaka till Rom i somras. Jag plockade russinen ur Rom-kakan och levde det bästa av vad jag upplevde under min tid boendes i Rom, på något vis. Btw, varje gång jag ser att du nämner Paris vill jag åka, har faktiskt aldrig besökt kärlekens stad!
teruko
Inte ska du ångra inlägget! Känner väl igen dina känslor, har ständigt en längtan efter resor och andra kulturer och allra mest till Paris, alltid. Lyckligtvis delar jag detta med min man, så vi känner ett någorlunda lugn tillsammans först när vi har en ny resa inplanerad. 😊 Tror vi är ganska många som känner det suget, livet har så mycket att erbjuda av upplevelser och har man väl fått smak på det så förblir det en ständig längtan. Grejen är väl att hitta en dräglig vardag mellan varven, ett liv man kan trivas med för försörjningen om inte annat, speciellt om man bildar familj och får barn. Det är en balansgång. Ibland kan jag avundas er ”unga” som tagit chansen att leva en längre tid utomlands, men i nästa stund blir jag tveksam.. Vardagen efter återkomsten verkar ”inte bekymmersfri”, gäller ju fler än dig…. Håller med i ditt omdöme om ”Riviera”, men kollar ändå 😊 bara för miljöns skull. Klokt att du stannade hemma! Hoppas du blir frisk snart!
christinesstories
Ja det finns sannerligen för- och nackdelar med att flytta utomlands. Samtidigt skulle jag aldrig vilja ha det ogjort. Jag vore ju inte samma person utan alla de erfarenheterna och det är egentligen bara ibland, när självkänslan sviktar, som jag känner mig osäker. Ganska ofta känner jag mig stolt över det styrka jag besitter tack vare att jag bott utomlands. Men det är klart att det många gånger hade varit enklare om jag hade stannat på en plats hela mitt liv. Fast då vore jag ju inte jag 😊 Och härligt att du har din man att dela det med. Jag hoppas att jag en dag lever ett liv likt ert men den jag älskar. Det verkar helt underbart.
christinesstories
Ja det är rastlösheten som är värst. Jag känner det direkt när jag kommer tillbaka hem och inte har en ny resa bokad. Visst att det är så som du säger men det är samtidigt svårt att skilja på vad som är falsk och äkta saknad. Förstår du vad jag menar? Jisses du måste ju åka till Paris någon dag!