• Att gå till läkaren i Frankrike

    Det enda produktiva jag gjort av min söndag är att köra två maskiner tvätt, packa ur min resväska (det måste vara rekord för mig för oftast tar det ungefär två veckor att göra det) och gå den korta biten till mataffären (eftersom att jag inte alls tänkte på att köpa mat för idag också när jag var där igår). Förutom det har jag mest suttit i min pyjamas och tittat på serier. Magen känns nästan återställd nu, men för säkerhets skull så har jag undvikit mat och dryck som är för mycket för den att bearbeta. Jag har ätit samma soppa tre måltider i rad och börjar bli ganska trött…

  • Friends across borders

    Jag gick och la mig med ett leende på läpparna igår kväll efter en timmes telefontid på Whatsapp med min kära vän Naomi. Det är inte lätt att få till mellan hennes mom duties, jobbresor och weekendresor till Italien tillsammans med min vardag utan det blir mest några meddelanden och bilder här och där. Nu hittade vi däremot tid till att ta igen och snacka ikapp. Vi pratar franska med varandra, vilket egentligen är underligt med tanke på att ingen av oss har franska som modersmål, men det är så vi startade och nu skulle det kännas märkligt att byta till engelska. Naomi bor i Paris och det var också…

  • Fransk TV-serie: “Ring min agent!”

    Jag hittade en riktigt underhållande fransk TV-serie på Netflix och har nu slukat hela första säsongen på ett par dagar. Den har översatts till “Ring min agent!” på svenska, men heter egentligen “Dix pour cent” (= Tio percent) i Frankrike. Serien utspelar sig i Paris på en agentur för skådespelare, och handlingen kretsar dels kring några huvudkaraktärer som jobbar på agenturen och dels kring deras klienter. Det roliga är att flera kända, franska skådespelare är med som sig själva. Till exempel Audrey Fleurot som spelade Magali, den rödhåriga assistenten, i “En oväntad vänskap” och Laura Smet som varit med i filmen om Yves Saint Laurent, och är dotter till Johnny Hallyday…

  • Det komplicerade franska språket

    Om du är frankofil (eller bara vill veta lite mer om Frankrike, knäcka några myter eller få reda på hur det verkligen ligger till) och inte har sett dessa videor så är det hög tid nu. Paul Taylor bor i Paris sedan flera år – eller ganska många om man ska döma av hans accent. Han pratar nämligen riktigt bra franska (han pratar däremot mest engelska i videon och det lilla franska som pratas är textat). Eftersom att engelsmän och amerikanare normalt sett har ganska svårt för att lära sig franska och verkligen få till den där franska accenten så är det ganska imponerande. Hursomhelst. Denna video är så himla…

  • Franska damer med starka karaktärer

    Det finns inget härligare än att simma några längder i en pool efter att ha suttit ner på ett tåg i flera timmar. 28 grader är det. Precis lagom för en badkruka som jag, hehe. Igår kväll gick jag ner till en restaurang och åt middag. Som bordsgranne hade jag en dam med stark en färgstark personlighet som nog hade fått i sig ett eller annat glas rosé för mycket. Eftersom att man oftast ni:ar personer man inte känner här i Frankrike, så reagerar jag alltid lite när någon du:ar mig. Inte för att jag har någonting emot det, men jag har själv svårt för att göra samma sak tillbaka.…

  • Très Bon Goûter

      I Sverige är det nu middagstid, men i Frankrike har det precis varit goûter. Det är vad fransmännen kallar mellanmål, och kan ju tolkas lite som man vill. Vissa äter chiapudding eller gröna smoothies, medan ett mellanmål för andra gärna får innehålla glass, smördeg eller en chokladrik dessert. När jag bodde i Paris så brukade jag med jämna mellanrum möta upp med min kompis Anaïs för en goûter på eftermiddagen på diverse brasserier eller caféer (som exempelvis Boulangerie Huertier som ni kan läsa om några inlägg längre ner). Vi diskuterade världsliga saker över en dyr kopp café crème och någon god dessert, som Crème Brûlée, Fondant au chocolat eller…

  • Paris i solnedgång

      Jag har ett antal tusen bilder från Paris, och i ett tidsspann på sju år. Den här bilden ovan tog jag en kväll i maj 2010. Då hade jag bott i Paris i över ett år redan och hade nyligen blivit tillsammans med C. Jag undrar vart jag var på väg här? Jag minns många detaljer och stunder från långt tillbaka, men just denna bilden vet jag inte bakgrundshistorien till. Det är egentligen ofattbart hur vacker den staden är. På ytan i alla fall. Under ytan ser det ju annorlunda ut.    Tänk om man tog bytte bort de slitna och små rummen på sjätte våningen mot moderna taklägenheter…

  • What reflects upon us

      Jag fick en fråga från en läsare vars svar jag tyckte förtjänade ett eget inlägg. Det här är nämligen ett ämne som jag diskuterat med andra tjejer som bor eller har bott i Paris.    Kommentar: Hej, är i Paris och det är knappt någon kille som spanar in mig alls. Är inte narcissist som kräver alla killars uppmärksamhet, men de flesta killar verkar kolla bort och ingen har kommit fram. Nu klär jag mig rätt konservativt och är ej blond/vit (adopterad från Brasilien).. Innebär detta att man anses ful i Paris? Alla andra tjejer jag träffat (förvisso svenskor och amerikanskor – de flesta blonda) verkar få massa uppmärksamhet…

  • Matprogram på franska

      Om du antingen är intresserad av fransk matlagning eller bara vill njuta av 30 minuters ögon- och örongodis för frankofiler (och Paris-fans), så rekommenderar jag att titta på det här programmet. Det var vad jag fastnade för igår kväll i alla fall. I det avsnittet av Niklas Mat på SVT1 åker han nämligen till Paris för att spendera några dagar på vad som verkar vara en av stadens främsta bistron (lokaliserad i Paris 11éme arrondissement precis vid metro Goncourt). Jag har aldrig varit där själv, men måste säga att jag blev lite nyfiken nu. Sedan att höra en massa fransk musik som får nostalgin att smyga sig på och…

  • Längtan efter fransk ost och billigt vin

      När jag bodde utomlands så fanns det inte mycket som var så viktigt att få med sig hem från Sverige som mat och godis. Från att ha varit en av få som aldrig köpte med ett kilo lösgodis från videobutiken så blev jag alldeles salig så fort jag såg en påse med sega nappar, salta balkar eller Dumlekolor. Jag kunde åka till svenska affären i Paris bara för att köpa en dyr liten påse godis eller en Marabou Apelsinkrokant som jag sedan sparade länge. Jag hamstrade dem som om det var den sista påsen potatis under andra världskriget.   För att inte tala om när jag var i Sverige…