Det var en väldigt bitter och frustrerad Christine som med tunga vankade av och an i lägenheten igår kväll. Trött på hostan och trött på mig själv. Irriterad på att det just den här helgen ska regna i Paris. Orolig för att kanske tvingas ställa in det jag längtat mest efter de senaste två månaderna. M försökte trevande få mig på bättre humör men jag var inte mottaglig för det. Behövde nog få vara arg och ledsen. Sen sov jag ändå någorlunda bra under natten och rethostan är någorlunda under kontroll. Det är jobbigt när jag inte har några sjukdomssymptom och hostan liksom bara ligger kvar för att slemhinnorna är…