Trouble in paradise
Tydligen existerar dåliga dagar även under semestern. Idag har varit en sån där dag då humöret varit botten och ingenting har varit toppen. Jag har känt mig ful, irriterad, obeslutsam och allt har bara gått fel. Jobbiga och äckliga medelåldersmän som ropat efter mig på gatan (nackdelen med att vara ”exotiskt” blond och blåögd i denna delen av Europa), krångel med telefonsamtal och busshållplatser som inte ville bli hittade. När jag trött och varm kom tillbaka till hotellet i eftermiddags – med ett par timmars solande vid poolen som tröst – för att finna att exakt ALLA solstolar var upptagna, var jag nära att fälla en tår. Ja jag vet, det är sorgligt, men jag har inte sovit bra de senaste två nätterna och sömnbrist gör att jag varken fungerar kroppsligt eller mentalt. En av hotellägarna såg min uppgivenhet och fixade fram en solstol och madrass inom illa kvicks. Jag ville nästan krama henne av tacksamhet. Efter ett par timmars vila vid poolen och ett varmt bad så kändes det bättre.
Jag har precis läst ut den här boken förresten, ”Mina år med bin Ladens” (här kan du läsa om handlingen), som är skriven av Catrin Streete. Jag brukar gilla den här typen av självbiografiska böcker, men det här var smörja enligt min åsikt. Den känns ungefär som en blandning av en bortskämd 17-årings dagbok och en jetset-kvinnas skrytblogg. Vissa kapitel har ingen röd tråd alls utan hoppar från den ena händelsen till den andra. Som att hon bara ville berätta exakt allt som inte ens har någon relevans med bokens handling. Hemska händelser som händer, exempelvis dödsfall, berättas så ytligt att jag inte känner någonting alls när jag läser om det. Jag får inte heller någon sympati för författaren utan blir mest mättad av allt lyxigt, slösaktigt och extremt. Visst är det lättläst och jag ville läsa klart för att se hur det slutar. Det är en galen värld och jag är övertygad om att det säkert var precis så som hon beskriver det, men jag kan inte bestämma mig för om hon är en golddigger, korkad eller bara odräglig. Visst har hon sina ljusa stunder, och är säkert en driftig kvinna, men ibland får jag intrycket av att hennes självinsikt inte är så djup som hon vill får det att framstå som. Jag kände ungefär lika mycket för den här boken som jag gör när jag läser opersonliga lifestylebloggar. Att min nyfikenhet slösat bort min tid i onödan.
Det enda positiva är i princip att jag läst ut den och således blir av med några hekto av min packning.
Nu ska jag gå ut och hitta någonting att äta. Jag känner inte riktigt för att sätta mig på någon restaurang och äta middag så jag tänkte nog bara köpa någonting enkelt att ta med. Typ en panino eller liknande. Sedan måste jag packa så att allt är klart i morgon bitti.
