C'est la vie

Time to reload

Såhär såg jag ut igår när jag gick på hemmafest. Jag hittade en gammal kjol från H&M Trend och med två halsband från Pilgrim och min favoritkofta blev det lagom festligt. Det här med hemmafest är verkligen inte någonting som jag går på särskilt ofta nuförtiden, men jäklar var trevligt det kan vara. Det var Louise granne som hade bjudit in ett härligt gäng människor i blandad kompott. Jag och Louise hamnade i olika delar av lägenheten, vilket jag tycker är så himla härligt på något vis. Att gå på fest med en vän men inte sitta ihop i höften hela kvällen för den delen. Sen möts man lite då och då.

Efter några timmar började dock alla ljud och intryck göra sitt. Någonting som var extremt påtagligt när jag var som djupast i depressionen i somras. Då hade jag absolut inte kunnat vara där i ens fem minuter, om jag ens hade gått dit. Även om jag orkar med – och njuter av – sådana här kvällar på ett helt annat sätt nu än för några månader sedan, så blir jag mentalt väldigt trött av det. Till slut kände jag att jag började stänga av och inte riktigt hängde med längre. De andra skämtade och skrattade medan jag undrade varför jag inte tyckte att det var lika roligt som de uppenbarligen tyckte. Det gör mig osäker och till slut tappar jag all lust att både prata och lyssna. Det är en märklig känsla för en person som annars är väldigt social och utåtriktad, särskilt när jag nu mått så bra i flera månader, men jag antar att det även är ett varningstecken för att det varit lite för mycket senaste tiden och att jag behöver vila. Så jag tackade värdinnan, sa hej då till några av de jag snackat med under kvällen och cyklade hem strax efter midnatt.

Nästa vecka ska jag vara riktigt snäll mot mig själv. Börja lite smått med yogan igen, sova ordentligt, äta bra mat, tacka nej till sådant jag inte vill göra, dra ner på intrycken utifrån (sociala medier inräknat) och sänka kraven. Jag är bättre på att lyssna på min kropp nu och sätta hälsan främst. Det känner jag trygghet i och även stolthet över. För jag har tagit mig såhär långt och det betyder någonting.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.