C'est la vie

The end of a five year love story

 

 

Mina kära läsare. Jag ska berätta någonting för er. Någonting som några av er kanske redan haft på känn.

 

En dag i april 2009 kom jag till Paris med planen att bo här i ett år. Det förvandlades till fem år och några månader. Sedan ett bra tag, troligtvis längre bak än jag egentligen vetat själv, har jag känt att jag inte riktigt trivs fullt ut med mitt liv här. Tro mig, jag älskar Paris som stad. Alla vackra byggnader, alla möjligheter den ger och att den är så full av liv. Vinet, osten, den fantastiskt avslappnade franska kulturen och de fabulösa fransmännen som sätter färg på tillvaron. Här är det helg alla dagar i veckan och bara för att det är en vardagskväll betyder det inte att gatorna är tomma på folk. Jag är omringad av härliga människor från alla möjliga håll och kanter av världen, både kollegor och vänner. Människor som lärt mig mycket både om livet och kulturer runtom i världen. Det har varit otroligt berikande.

 

Däremot älskar jag inte att bo på en pytteliten bostadsyta och betala en förmögenhet för det. Livet i Paris kan vara underbart på många sätt, men när man inte hinner njuta av staden är det inte riktigt värt det. Jag längtar hem till Sverige. Till ett liv utan stress. Till det där informella och avskalade. Till naturen och havet. Framförallt till min familj och mina vänner som jag träffar alltför sällan. Jag saknar min lägenhet där jag inte har mögel i badrummet. 

 

Jag tänkte på det länge. Tvekade fram och tillbaka. Skrev listor över för- och nackdelar. Grät över tanken på att lämna vänner jag numera kan räkna till mina allra närmsta. Frågade mig själv om jag verkligen var säker. 

 

En sak vet jag däremot, och det är att livet är för kort för att gå runt och tänka tveka över sina val och just nu känns det här mer rätt än fel. Så i september säger jag hej då till Paris och Frankrike. Kanske för gott, kanske bara för ett tag. Paris finns alltid kvar. Både i minnet och på riktigt.

 

 

 
0

0 kommentarer

  • Emelie - Lever drömmen i Paris!

    Riktigt starkt av dig! Och ja, jag måste erkänna att det inte varhelt oväntat. Man har känt av en liten olycklig attityd från och till, som vittnat om att du nog skulle trivas bättre hemma i fosterlandet. Och vet du – så glad att du vågar erkänna det för dig själv, ta besltuet och optimera ditt liv. Det kommer bli så bra. Heja dig! (och som sagt, man kan alltid återvända, precis som du återvänder till Sverige nu) 😊

  • Annie

    Alltid jobbigt att fatta ett sådant stort beslut. Men det blir säkert helt bra!! Och Paris är ju faktiskt inte långt bort från Malmö. Tråkigt bara att bloggen inte kommer att handla om Paris längre när jag själv inte bor där längre. Lycka till!

  • Marie Bergman - Om livet på Cypern

    Ett av mina favoritcitat lyder "If you don’t like where you are – move! You are not a tree." Hela världen står för våra fötter kära du. Oavsett vad du gör eller vart du hamnar så kommer det att ordna sig 😊 Önskar dig all lycka till i Malmö och tycker att du ska sträcka på dig som tagit detta beslut för ditt eget bästa. Stor kram! 😊

  • Maja

    Tror det kommer att bli toppen! Och som du säger, Paris finns kvar för dig i alla väder. och välkommen tillbaka till Sverige! kram!

  • Isabell

    Är man inte lycklig så måste man göra någonting åt det. Jag tycker att du ska vara mycket stolt över dig själv att du vågar påbörja ett nytt kapitel i ditt liv. Det har varit väldigt roligt att få följa med dig på dina äventyr i allas vår favoritstad och jag önskar dig lycka till i Sverige 😊 Kram

  • teruko

    Önskar dig verkligen all lycka framöver! Uppskattar dig som person när du skriver och hoppas allt faller på plats så småningom i Sverige. Grundkärleken till Paris tror och hoppas jag består!

  • Lina Johansson

    Jag hittade din blogg i samband med någon info om Paris, staden jag drömmer om att besöka. Sen fattar man tycke för bloggen: bilderna, dig och skrivsättet där ute i bloggvärlden. Starkt att ta klivet ut, att ta det där stora steget och fatta beslut. Jag är själv där, fast inom ett annat område och det är då bannemej inte lätt. Men när man väl bestämt sig känns det sååå rätt. Jag hoppas du kommer fortsätta blogga i Sverige, lycka till. /Lina

  • Nina

    Du har följt ditt hjärta, det är sâ det ska vara. Det är inte lätt att ta ett sânt belut när man har vänner och jobb och allt som man tycker om. Men det är viktigt att lyssna pâ magkänslan. Lycka till med allt nu, stor kram!

  • Frida

    Vad tråkigt att du känner så. Samtidigt, oj vad modigt att du inte bara går och surar över livet utan tar tag i det som magkänslan säger! Välkommen hem 😊

  • Fransyskan

    Snubblade in på din blogg av en slump och läste detta inlägg som stämmer precis så med det jag känner. Efter tio år i Frankrike och 17 år utomlands har jag börjat ifrågasätta om jag gör rätt som stannar här – eller om jag inte längtar "hem" till en lägenhet som är min, utan mögel, större ytor, mindre stress och framförallt en vardag som inte kostar en förmögenhet. Har bestämt mig för att i år klipper jag av alla säkerhetslinor, sen hoppar jag. Men jag har inte bestämt mig för om jag landar i Sverige eller högt högt upp i Franska Alperna… Lycka till och grattis till modet att fatta ett beslut!

  • Christine&Paris

    Ja visst är det så. Det gäller bara att at steget 😊 Tack så mycket, och jag får väl önska dig lycka till också!

  • Christine&Paris

    Åh, det låter redan som du bestämt dig. Vad modigt! Särskitl efter så många år utomlands. Fem år är ju inte så mycket i jämförelse. Men trivs du inte längre tycker jag inte du ska tveka! Franska alperna låter inte helt fel det heller. Att gå rakt ut i skidbacken på lördagsmorgonen låter inte alls fel enligt min åsikt 😉 Tack så mycket för de peppande orden, och lycka till du med! Kramar

  • Christine&Paris

    Ja, jag kan tänka mig det. Jag tycker det är starkt av dig också att bo i en kultur och ett land så långt från vårt eget. Jag har förvisso riktiga vänner här, några som jag faktiskt räknar som mina allra närmsta. Men jag saknar mina bästa vänner i Sverige, det är ett som är säkert. Tack ska du ha. Jag mailar dig 😊

  • Christine&Paris

    Tack, vad gullig du är! Ja precis, det var dags att göra någonting stort för att känna att jag lever, ungefär 😉 Kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.