C'est la vie

Thank god for painkillers

Usch och fy vilken jäkla huvudvärk jag fick dras med på väg hem från pappa. Exakt samma som jag hade igår eftermiddag. Nu hade jag så ont så jag visste knappt vad jag skulle ta mig till. Det började i bussen på väg till Hässleholm och sen satt jag på tåget och ville bara sjunka ner i en mörk och sval grop. Så ont hade jag. Och så illamående på det. Inga värktabletter hade jag i väskan, och inte hemma heller. Så jag fick stanna på Värnhem och gå in på Apoteket och sen sköljde jag ner två piller illa kvickt.

Nu mår jag mycket bättre och det är kanonväder ute, så jag ska in till stan och möta Sofia strax. Jag är sjukt sugen på glass så jag hoppas vi kan sätta oss i solen och "glassa". Höhö. 😉

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.