Slowly but surely
Jag märker att det är lättare nu, med allt. Livet känns inte lika omöjligt längre. Som att jag sakta men säkert bygger upp en kraft för att vandra hela vägen upp för det där höga berget som jag försökt bestiga i två års tid. Det som jag ständigt rusat upp för så snabbt att det inte fanns någon ork kvar i slutet. Gång på gång har jag halkat ner igen. Det är påfrestande, för inte nog med att jag tappat modet så många gånger så har jag även tappat tron på min egen förmåga. Det har varit ungefär som att jag gått på ett träningspass på tom mage, och endast ätit en rostmacka till middag, sedan tränat igen nästa morgon utan att äta frukost. Då faller man. Kroppen har gjort av med mer energi än den matats med.
Den där balansen är så svår att hitta. När ska jag säga nej? Vill jag detta eller gör jag det för att jag borde? Den här helgen har jag insett mina begränsningar. Att inte pressa mig själv för hårt med sådant som faktiskt inte är avgörande för att min dag ska fungera. Om jag städar köket och dammsuger, så är det okej att inte moppa och byta lakan också. Jag kan ta det nästa dag. Det kan verka märkligt för någon som aldrig har ramlat ner där i djupet och tappat all ork, men ibland tar det stopp och varken kropp eller huvud orkar fortsätta. Jag blir totalt utmattad bara av tanken på att fylla en hink med vatten och dra en pinne över golvet. När jag får huvudvärk bara av tanken på att springa 2 kilometer eller tillbringa en timme i butiker på stan. Jag märkte så väl i fredags när jag satt på Moriskan med Julia hur det kändes som att alla ljud runtomkring mig trängde in i trumhinnorna. Sorlet från alla människor och musiken från högtalaren gjorde att jag knappt kunde koncentrera mig. Det kändes som att det låg på 120 decibel. Det är då jag märker av att jag måste ta det steg för steg. Om jag inte vandrar upp för berget i etapper och tillåter mig själv att vila mellan varven så kommer jag bara halka ner igen.
Idag känns det förresten som höst. Det regnar, blåser kyliga vindar och temperaturen ligger på 16 grader. Jag var iväg en sväng i morse men nu är jag hemma igen och tänker hänga här större delen av dagen. Louise är tillbaka i stan efter en dryg vecka i Stockholm och Aten, så vi ska kanske ses i eftermiddag, men utöver det är jag ganska glad över att slippa gå ut mer på några timmar.
Hur startade DIN måndag?
0 kommentarer
teruko
Sådär… lite feber och halsont. 😟 Det kunde jag ha varit utan… Här skiner solen och det är en riktigt härlig höstdag, men jag ska nog hålla mig inomhus och ägna mig åt en översättning för Alliance francaise här i stan. Är sekreterare där. Ha det bra!
christinestories
Usch då, det låter inte kul. Hoppas att det är övergående och inte en förkylning på g. Ha en fin måndag, och lycka till med översättningen 😊
Ellinor
Så skönt att höra/läsa! Du är en fighter och kämpar tappert på trots alla motgångar. Vore väl skam om det inte skulle vända för dig (inte för att jag någonsin tvivlat 😉) Men man får vara ödmjuk för att det tar tid och att det är en liten ”fram-och-tillbaka-dans”. Men så skönt och framför allt värdefullt för dig att känna att alla ansträngningar och allt jobb nu börjat ge resultat. Fortsätt att ta hand om dig och lyssna till kroppen och knoppen <3
christinestories
Åh Ellinor, du är en så fin person rakt igenom. Vet du det? Ja det vet du nog. Tack för att du tror och hejar på mig. Det betyder verkligen något för mig. Hoppas att du också tar hand om dig nu när det behövs som mest 😉 Jag hoppas även att vi snart får en chans att träffas igen. Stor kram! <3
Pernilla
Jag känner inte dig mer än att jag läser din blogg men jag känner igen mig i mycket du skriver. Känner du till begreppet highly sensitive person (högkänslighet på svenska och är ingen ’diagnos’ utan en personlighetstyp)? Det förklarade mycket för mig-om mig.
christinestories
Ja jag tror att jag är den personlighetstypen. Har läst mycket om den och det stämmer väldigt bra. Sedan tror jag att vissa saker förstärkts med depressionen, men mycket av det har hängt med sedan barnsben. Det är ganska intressant faktiskt och förklarade mycket för mig med 😊
Pernilla
Samma för mig! Efter utbrändhet är det version 2.0 som gäller ???? Om du inte redan läst den så rekommenderar jag ’Den högkänsliga människan-konsten att må bra i en överväldigande värld’ av Elaine N Aron. Den har hjälpt mig och lärt mig mkt om mig själv.
christinestories
Exakt, version 2.0! 😊 Åh den boken ska jag kolla in. Finns kanske på biblioteket. Tack för tips!