C'est la vie

One of those days

När jag var hos min psykolog igår konstaterande hon att mitt låga mående just nu inte är så konstigt, med tanke på att förutsättningarna verkligen inte är de bästa för en person med ångesttendenser. Det är januari, det dröjer flera månader tills vi unnas helgdagar, vi är inne på andra året med Covid, jag är mellan jobb och har den sämsta ekonomiska situation på länge. Egentligen vet jag det där.

Idag har jag haft en riktig PMS-dag. Redan på morgonen kände jag hur trött och omotiverad jag var. Irriterade mig på M som satt och pratade i möten nonstop hela dagen, jag hade ingen lust att uträtta någonting, ångesten har legat som en ytlig vibration i bröstet och känselspröten har stuckit ut på alla håll. Kunde inte ens krama M för att han precis hade sprayat på sig parfym. Energinivån var så låg att jag var tvungen att sova två timmar på eftermiddagen och att laga en ny maträtt efter recept gick verkligen inte något vidare. Note to self: laga endast maträtter jag kan utantill den här veckan på månaden. Jag har haft PMS sedan helgen men idag slog det till på riktigt. Min älskade sambo har gjort sitt bästa för att stötta mig och skrattar mest åt mina utfall och svårigheter att hantera livet den här veckan. Det är tur att han både har självdistans och humor för annars hade vi säkert hamnat i konflikt. Plus att vi kramas och pussas mycket för att lägga fokus på det som faktiskt betyder någonting.

Efter mitt halvt misslyckade matlagningsförsök gick vi och tränade. Två gånger i veckan, på onsdagar och söndagar, försöker vi gå på Bodybalance ihop om inte något annat dyker upp. Jag gillar att göra den aktiviteten tillsammans. Just ikväll var det precis vad jag behövde för att bryta loss från en nedåtgående spiral av negativa känslor.

Under avslappningen på slutet tänkte jag på allting jag är tacksam för och då kändes livet lite lättare. För en gångs skull känner jag som att jag har kontroll över PMS:en snarare än att det är den som har kontroll över mig. Jag försöker tänka att det är hormoner som härjar i kroppen och att jag behöver vara extra snäll mot mig själv. Det finns en naturlig förklaring till att självförtroendet dalar och jag inte kan fokusera på invecklade filmer eller är förmögen att ta några avgörande (eller mindre) beslut.

Nu är klockan snart elva så jag behöver gå och lägga mig. Jag provar att dricka koffeinfritt kaffe och inte ha mobilen i sovrummet den här veckan när jag behöver extra mycket sömn. Det hjälper faktiskt.

6

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.