No one ever said it would be so hard

Jag fick ett mail idag som gjorde mig så himla ledsen och chockad. Något som fick mig att nästan bli tårögd. Det har inte med mig att göra, men jag blev ledsen för en annan person. Mest för att jag vet hur personen känner. Jag vet precis hur det känns och så som jag mådde då samma sak hände mig, önskar jag inte min värsta fiende att känna.
Ord som gör så ont. Samma ord som jag fick för 1 ½ år sedan. Det som känns som knivar i hjärtat och får det att gå i tusen bitar. Ett krossat hjärta som man aldrig tror ska bli helt igen. Världen rasar samman och allting känns meningslöst. Man kan inte sova, äta eller skratta. Bara att gå till jobbet känns som att gå genom minfält. Man vet inte vad som kan hända som får allt att explodera.

Jag önskar att jag var där och kunde stötta dig, trösta och bara krama dig. Men du är STARK. Du klarar detta. Tro mig, jag vet. Det tar en jäkla tid men så småningom kommer du sluta gråta, åter kunna sova och drömmarna kommer mer sällan. Och sen kommer en dag då du känner dig lycklig igen. Men jag vet hur du känner och låt det ta den tid som behövs.

All min kärlek till dig finaste du. Och lycka till ikväll, det kommer gå bra!

Jag finns här när du behöver mig. Kram! ♥