L’heure française
Just nu står min kycklinggryta och gottar sig. Det känns sådär lagom roligt att laga middag och sen äta den ensam, men med lite musik i bakgrunden och importerad saussicon som aperitif så går det bra ändå.
Fast jag saknar Christophe. Det är jobbigast de första dagarna, när jag bara går och tänker på hur lång tid det är tills vi ska ses igen.
Nej nu får jag ta och äta. Magen kurrar! Kroppen är dock inne på fransk middags-tid så det blir oftast en ganska sen middag. Det tar lite tid att vänja av sig, haha. Såklart också en liten pratstund med chéri innan jag slocknar.
