C'est la vie

Jo drömma kan man ju

Det blev ingen middag igâr. Eller jo jag ât ju, men C ringde när jag stod i duschen och sa att han oväntat var tvungen att jobba över och att han inte visste när han skulle komma hem. Jahapp. Jag gjorde mig en omelett samtidigt som jag klippte tânaglarna och la en ansiktsmask(och bad till gud att ingen av killarna skulle komma hem). Och sen blev det glass till efterrätt medans jag slökollade bloggar och annat. Ganska mysigt faktiskt. 

Stackaren ringde mig 23.17 och sa att han äntligen kunde gâ frân kontoret och dâ var hans chef fortfarande kvar. De höll pâ att köpa en 100 miljoners byggnad i USA. Han avslöjade sen att det var Vita Huset till oss tvâ och vâr framtida familj. Och avslutade med “jag är en bra äkta man jag”. Jo, jag mâste avslöja en sak nu. Vi har gift oss!

Haha, nej jag skojar. Ni gick inte pâ det där va? Förlât pappa om du satte kaffet i halsen nu!
Hur som helst sâ var det bara ett skämt om Vita huset och sâ. Inget roligt skämt tycker jag, jag hade ju redan börjat fundera pâ hur jag skulle inreda Ovala Rummet som ett gym och om hur mânga walk-in-closets det kan tänkas finnas…

Jag fixade en sen middag till honom och sen tittade vi klart pâ filmen Sunshine, som egentligen inte är en film jag ska se innan jag gâr och lägger mig, och gick och la oss och somnade lyckliga över att vara tillsammans. För han hade faktiskt saknat mig lika mycket som jag saknat honom 🙂

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *