C'est la vie

It’s not my thing

 

 

Nu sitter jag på Eurostar på väg till Londres. Jag gillar egentligen inte att åka tåg. Jag blir rastlös och åksjuk. Dessutom hamnade jag såklart på en baklänges-plats. Som tur var fanns det en annan plats på rätt håll så den snodde jag illa kvickt. Det sitter en amerikansk familj i vagnen och knäpper med sin systemkamera, som har ett väldigt högt slutarljud, typ varannan sekund. De har hållt på nu i typ en kvart. Hur många potentiella fotoobjekt finns det egentligen i en tågvagn? Den skrikande bebisen gör inte direkt upplevelsen mycket mer behaglig. Som jag sa. Det här med tåg är inte min grej.

 

Om man bortser från det är jag så peppad över att åka till London. Höra folk prata vacker brittiska. Det ska bli helt underbart med en långweekend på bortaplan!

 

Mina nya favoritsmycken är med i väskan också – färgglada pärlor att ha runt halsen och två guldiga elefanter. Från Forever 21. 

 

 
0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.