C'est la vie

I dreamed a dream

Jag drömde häromnatten att jag bestämde mig för att sluta blogga. Det kändes så naturligt i drömmen att jag undrade om det kanske var det mest självklara beslutet någonsin. Fast frågan är om jag ens skulle kunna sluta? Det vore som en slags Truman Show-upplevelse. Jaha, vad gör jag nu? Bloggen har blivit en del av mig och jag är en del av bloggen. Samtidigt kan jag känna att det egentligen är en ursäkt för att inte följa mina drömmar. Det är så bekvämt att fortsätta på samma spår när jag egentligen vill mer. Jag borde nog skriva ner de möjligheter jag har och vad jag skulle vilja göra med det som nu blivit ett sådant stort intresse – nämligen kreativt skrivande. Jag har en hemlig dröm om att skriva en bok, fast nu är den inte så hemlig längre. Faktum är att jag redan börjat skriva på en bok två gånger, eller tre. Jag minns inte riktigt för ambitionen var lite för stor för mitt bristande självförtroende. Jag får nog jobba lite på just den biten.

För att gå över till någonting helt annat så började jag min lediga gårdag med en skön powerwalk i Pildammsparken. Jag hade nog inte kommit iväg klockan åtta på morgonen om det inte vore för att Louise frågade mig om jag ville med. Det var svårt att säga nej när hon stod där i träningskläder och påminde mig om den soffpotatis jag blivit. Efter det åt vi frukost på gården och sen satt jag på Kaffebaren på Möllan tills koppen med kaffe var tom på innehåll sedan en lång stund. Jag hade en lista på todo’s igår och eftersom att jag övar på att ta en sak i taget så försöker jag dela upp det på hela veckan i stället för att sätta för höga krav på mig själv som jag sedan misslyckas med att uppfylla. Det gick sådär överlag. Jag såg Sverige vinna över Sydkorea (woho!), och låg sedan kvar på soffan tills jag bestämde mig för att traska bort till Triangeln och byta ut batteriet i min armbandsklocka. På kvällen kom syrran över på middag. Så himla skön måndag ändå.

Nu är jag på väg till jobbet. Idag stänger jag, vilket innebar sovmorgon för min del. Jag föredrar faktiskt att börja senare och sluta senare. Det passar mig betydligt bättre än att gå upp klockan 06.00.

0 kommentarer

  • artist

    Det vore tråkigt om du slutar blogga. Gillar din blogg! Men har själv tänkt tanken att sluta nån gång. Men så länge det är roligt så är det ju dumt att sluta.
    Får själv bokidéer i bland men har tyvärr aldrig kommit i gång.

  • teruko

    Hoppas du fortsätter blogga! Men, egentligen, vad är det som hindrar dig från att, som du skriver, samtidigt ta tag i dina drömmar? Tror inte att det är bloggen, utan hur du mår, det ovissa, att hitta rätt och att ta steget. Vad vet jag? Menar inte att låta ”elak”, men jag tror inte att bloggandet är det som hindrar. Kram, med styrka! Uppskattar så att du bjuder på sådana reflexioner som dessa. De kan bara leda framåt!

  • christinesstories

    Ja så är det säkert. Haha, ibland undrar jag om andra känner mig bättre än jag själv! 😉 Det bästa är nog att bara skriva och med det släpper kanske barriärerna och blockeringen. Glad midsommar! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.