C'est la vie

I don’t want to go to bed just yet

Jag sov för länge idag, vaknade vid tio när jag lovat mig själv att komma upp vid halv nio. Jag har svårt för att gå och lägga mig tidigt eftersom att jag sover ensam. Jag drar ut på det så mycket jag kan. T ex så bara MÅSTE jag kolla mailen på mobilen innan jag somnar(även om jag vet att jag inte fått några nya mail 00.20), eller bara MÅSTE se de sista tio minuterna av CSI… etc etc. Min förra pojkvän gick alltid och la sig tidigt eftersom att han började jobba kl 7, då hatade jag att sitta uppe ensam och gick och la mig samtidigt som honom även om jag var ledig eller började sent. Det var så ensamt och meningslöst att sitta där ensam i mörkret i vardagsrummet och kolla på TV.

Men när jag är ensam finns det ju ingen som kan motivera mig att gå och lägga mig tidigt. När jag är med Christophe har jag ju någon att gå och lägga mig samtidigt som. Det är så tråkigt när jag vet att han inte kommer vara där när jag vaknar heller.

Någon annan i ett distansförhållande som känner igen sig? Och ni som inte är i ett distansförhållande, blir ni likadana när er kille/tjej åker bort några dagar?

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *