C'est la vie

Ett tvättäkta dagsboksinlägg

Resan hem igår gick förhållandevis smärtfritt, men vi blev såklart försenade trots att de signalerade ”Last Call” en halvtimme innan avgång. Väldigt märkligt. Sedan satt jag i närmare fyra timmar på ett flygplan fullt av danska pensionärer som alla verkade vara på god väg att hosta ut sina lungor. Jag satt vid fönstret och fick så himla dåligt samvete när jag var tvungen att gå på toaletten och den äldre damen bredvid mig tog i med alla sina krafter för att komma upp ur sätet. Danska äldre människor är för övrigt smått förbehållsamma med främmande människor. Kanske för att de inte förstår svenska? Jag tycker att svenska pensionärer är betydligt mer öppna på det viset.

Förutom att jag blev smått nervös av den äldre dansken på min rad som satt och hostade hela flygresan, så gick det ganska smidigt. Förhoppningsvis var det bara gammelhosta och inte någonting värre, både för hans och min skull. Jag tror att min systers hypokondri smittat av sig lite för jag helt plötsligt ångrade jag att jag inte vaccinerat mig mot TBC.

Vi landade 00.38 och fick vänta länge på bagaget så jag missade precis ett tåg till Malmö. Ungefär klockan 01.50 rullade Öresundståget in på Triangelns station och därifrån tog jag en taxi hem. Chauffören var en betydligt mer pratsam äldre herre som tydligen såg det som fullt naturligt att emot min vilja dela med sig av sin skilsmässohistoria. Sådant man vill lyssna på klockan två på natten efter att ha rest i 6 timmar totalt.

Jag tog en välbehövlig dusch och åt yogurten jag köpt med mig från flygplatsen. Den här finns även på Starbucks i Frankrike och det kanske kan låta lite löjligt men jag blev alldeles nostalgisk av att se den på hyllan. När jag bodde i Paris köpte jag ofta den här yogurten med blåbärskompott och müsli på väg till jobbet på morgonen. Den är säkert full med socker men satan i gatan vad god den är. Om jag ska vara helt ärlig så saknar jag nog mest av allt det ätbara från Frankrike, och billigt vin såklart.

Idag sov jag till halv tolv, gjorde frukost av det jag hittade i kylen samt hummusen jag köpte med mig från Spanien och tittade på ett efterlängtat avsnitt av Gossip Girl (viaplay funkar ju inte utanför Norden). Sedan promenerade jag bort till Värnhemstorget och satte mig på Östra Kaffebaren i en timme innan jag gick och handlade. Jag behövde komma ut från lägenheten och få uppleva lite dagsljus.

De håller på att renovera fasaden på min byggnad och har plastat in hela byggnadsställningen. Det känns lagom kul att inte få in något solljus i lägenheten på två månader. Jag skulle dessutom ljuga om jag sa att jag är road av att ha bytt 20 grader och sol mot 3 grader och femtio nyanser av grått. Tänkte laga en pastarätt till middag men glömde att köpa just pasta. #fail. Så nu måste jag gå ut i regnet och cykla till Willy’s för att köpa det.

Det här blev minst sagt ett dagboksinlägg mest för min egen skull, men jag tänker inte dölja det faktum att jag är komma-hem-från-semestern-deppig och för tillfället helst vill isolera mig från jobbiga människor. Det är till och med att jag lyssnar på melankolisk klassisk musik.

Hur har din vecka börjat kära vän? Jag hoppas att den varit bra hittills!


0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.