En positiv vändning
Jag kom nyss hem från ett bloggevent med Better Bloggers. Om jag ska vara ärlig så var jag lite skeptisk till det hela. Uff, en massa bloggare som sitter och pratar om bloggämnen, och strategier. Under mina år utomlands så höll jag mig ganska utanför allt det där. Sedan har hela den branschen exploderat de senaste åren och nu är det en hel business av det. Jag tycker vissa gånger att det kan bli lite för mycket. Men jag blev positivt överraskad. För det första var Linda, som driver Better Bloggers, så himla trevlig och rolig. För det andra så träffade jag på en massa andra bloggare som hade samma tankar och funderingar som jag har. För det tredje så fick jag några kompisar på köpet. Vi var ett gäng som satt kvar ganska länge och pratade om allt möjligt. Roligt också att få ett ansikte på personer jag bara sett på bild.
Det kändes faktiskt mycket bättre efter ikväll. Inte för att jag känner mig mindre stressad över det andra, men jag har nog insett att jag behöver fokusera på det som är positivt. Inget blir bättre av att jag gräver ner mig i ett svart hål igen för det är så satans svårt att ta sig upp igen. Jag vet att det är tillfälligt och att jag snart kommer stå inför en stor och spännande förändring. En positiv sådan. Åh ni anar inte som jag längtar.
Ja jag vet, cliffhangern. Men ni kommer snart få veta min hemlighet. Lovar. Nu ska jag sova. Hörs i morgon!
Kram! <3
0 kommentarer
Jennie
Åh gud jag känner verkligen med dig. Gud vad stark du är just nu trots allt som händer! Jag var i samma sits för två år sedan. Sa upp mig från ett otroligt tungt jobb i Stockholm för att det åt upp hela mig. Flyttade hem till Skåne för att försöka ordna upp mig själv och livet. Och känslan när man går och väntar på ett besked som ser ljust ut, men samtidigt är man så skör och så rädd. Trots att alla säger, och man själv VET att ”det kommer att bli bra”, ”om ett år kommer du se tillbaka på det här och inte förstå varför du var så orolig”, men åh vad likt förbannat jobbigt det är ändå… Tyvärr finns det sällan några bra tips i sådana här situationer, mer än de som är söndertjatade. Däremot blir jag så imponerad av hur du tar tag i dig själv, gör saker, träffar människor och tar dig UT. Du är mycket starkare än vad du tror <3 Och sist men inte minst – blir så nyfiken på vart du tar vägen härnäst! Helt rätt i att lämna Sverige om det känns i magen att en till vinter inte går. Stort lycka till, jag följer dig med spänning 😊
christinestories
Vad stark DU är då. Som gjort så många livsavgörande val på bara två år. Modigt! Tack för din kommentar Jennie. De här meningarna gör så mycket för mig. Jag vet att jag inte är ensam om att ha gått igenom detta (vilket ger lite hopp mitt i all oro), och att det kommer ordna upp sig, men som du säger så känner jag mig rädd och framförallt liten i världen. Mitt öde ligger i andras händer. Det är lite läskigt! Att få ett sådant stöd från alla håll och kanter gör stor skillnad. Fast du ska bara veta att det finns dagar då jag drar runt hemma i pyjamas till eftermiddagen 😉 Försöker dock att komma ut oför annars grubblar jag ihjäl mig. Kram på dig! <3
teruko
Stora förändringar är alltid enormt jobbiga, särskilt innan man har facit i hand. Det lär ju du veta… Har varit med om ett antal, den senaste var väl när jag sade upp mig från den skola jag jobbat på i ca 35 år och flyttade till norra Sverige för att börja på en ny arbetsplats, med helt annat elevunderlag, samtidigt gick min man i pension. Det var som att byta liv, typ, men så här i efterhand känner jag att det var bland det bästa vi gjort. Man växer ju med utmaningarna. Så, lycka till! Det kommer kännas fint så småningom.