Tankar & Funderingar

Tankar om relationer

Större delen av min söndagseftermiddag och kväll tillbringades i sällskap med Louise. Vi lagade tacos hemma hos mig och åt en sen lunch/tidig middag följt av sedvanligt livsrelaterat prat. Det är så bra med vänner som kan få en att se lösningar på problem, nya perspektiv och det positiva som man själv inte alls tänkt på. Vi pratade bland annat om relationer och hur viktigt det är att ha acceptans för att allting i livet inte alltid blir så som man hade tänkt sig från början. Som till exempel relationer. Jag tar ofta alldeles för stort ansvar för olika sammanhang och när det inte klaffar har jag lätt för att tänka att det har med mig att göra. I stället för att ta det personligt måste jag på det där gamla uttrycket: Är det lätt så är det rätt och är det rätt så är det lätt. Sedan måste man såklart anstränga sig för att vårda de relationer som är viktiga, och bestående. De ska däremot inte vara svåra och ta energi från en. Så om den andra inte vill mötas på halva vägen, kompromissa och anstränga sig lite så är det inte värt att lägga tid och energi på den personen.

Även om jag kan sörja relationer som tar slut så kan jag inte lägga allt ansvar på mig själv. Jag får ofta dåligt samvete för att jag inte hör av mig till vänner som bor långt bort, trots att jag faktiskt hör av mig ganska ofta för att hålla relationen i liv. Det har såklart att göra med de där – ibland orimligt – höga kraven jag har på mig själv. Även om någon annan gör fel så tar jag på mig misstaget. Jag misstänker att det grundar sig i att ha blivit sviken och känt utanförskap som barn. Egentligen är det så onödigt att fokusera på det. Louise påpekade en så fin sak när jag sa att jag är ”lyckligt lottad” som har så fina vänner. ”Säg inte att du är lyckligt lottad. Dina vänner har valt att vara med dig för att de tycker om dig och vill vara i ditt sällskap. Säg i stället att du är tacksam.”. Hon har ju rätt, för jag känner samma för mina vänner. Att jag är kompis med dem för att jag tycker så mycket om deras personligheter, tankesätt och för att de skänker mig glädje och sprider positiv energi. Det har ingenting med tur att göra. Förutom kanske att de var just på den platsen jag befann mig första gången vi träffades.

Så jag ska försöka att fokusera på det positiva med de relationer som får mig att skratta och le, och lite mindre på de relationer som tar för mycket energi. Sänka kraven på mig själv och acceptera att inte alla sammanhang passar mig. Man kan inte älska alla, eller vara älskad av alla. Det är okej det med.


Picture 1: Queens Beach, Cape Town, South Africa.
Picture 2: Simon’s Town, South Africa
Spring of 2017.


0 kommentarer

  • FlyingDryden

    Bra poänger tycker jag. Sedan har ju livet olika faser också. Man glider isär, träffar nya bekantskaper, kommer tillbaka till gamla och så vidare. För mig har det gått i perioder de senaste femton åren, sedan jag lämnade mina barndomstrakter. Ett tag hade jag tät kontakt med ett kompisgäng. Det rann lite ut i sanden efter några år och jag fick kontakt med andra, men nu har kontakten med dem återupptagits igen. Medan andra dalat. Jag har börjat att acceptera att det är så och att man inte kan hålla kontakt med alla. Och att det är på allas agenda att en relation fungerar.

  • christinesstories

    Ja sådär kan det också vara, och bli. Det har du helt rätt i. Kul att du fått upp kontakten igen med gamla vänner. Självklart påverkar även livets olika faser, det håller jag med om. Jag har flera vänner som har barn och tyvärr blir det att vi inte har lika mycket gemensamt längre, vilket är naturligt då vi har helt olika vardagar och prioriteringar. Men det är fint när en vänskap finns kvar där i perifirin oavsett om man ses varje vecka eller några gånger om året.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.