Försvunna jeans och eftersökt choklad
Nej hörni. Den här dagen blev inte så himla bra ändå. Hela veckan har jag känt mig smått deppig. Ångesten kommer allt mer sällan nuförtiden, men idag fanns den där i bröstet. Januari. Vad är ens denna månaden bra för? Jag säger som Ronja: Dra åt pipsvängen!
Jag gick in till stan, glad över att få hämta mina nyköpta jeans som hade blivit upplagda. När jag kommer dit så hittar de inte dem. Efter en kvarts letande, med hjälp av det andra butiksbiträdet, så fick jag gå därifrån tomhänt med löften från de båda att de skulle göra allt för att hitta mina jeans. Jag hörde ingenting från dem innan stängning. Det är så typiskt min otur och nu letar jag i minnesarkivet efter vad det är jag kan ha gjort som gett mig dålig karma. Det måste ju vara det. Är det för att jag inte kompost-återvinner? Räckte det inte med de försvunna bilderna? VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?!
Det enda som kan ge någon som helst tröst just nu är Lindorkulor i apelsinchoklad. Som är helt omöjliga att hitta i Malmös matbutiker just nu (tro mig, jag har varit i några stycken de senaste dagarna) så jag ska hushålla de tre som jag har kvar. Måtte både jeans och apelsinchoklad från Lindor återvända till min ägo i morgon.
/Neurotiska hälsningar från The Drama Queen.
